Det räcker att läsa rubriker på Expressen Kultur för att veta att Björn Wiman måste vara tillbaka från semestern. Han är helt överjävlig på bra rubriker, även när de är medelbra, som i det här exemplet.
En ordvits i en rubbe kan de flesta klara, men det riktigt eleganta är när ordvitsen i sig är ganska smal – i det här fallet alltså med en referens till en roman av Lars Ahlin – utan att det blir ett problem för rubriken i sig. Är man inte med på Ahlin-blinkningen så funkar det ändå. Det är snyggt.
***
Jag var på väg att skriva något syrligt om en riktigt dålig sportkommentator. Men så drabbades jag av en ovanlig nådekänsla. Bättre att hylla någon som kan:
Att höra Staffan Lindeborg kommentera bordtennis är en ren njutning. Han ligger på precis rätt nivå för att den tillfällige OS-tittaren ska känna sig invigd och guidad – samtidigt som han inte får den genuint intresserade att känna sig dumförklarad. (Minns Lennart ”Liston” Söderbergs korta expertkommentatorkarriär, som väl kröntes av det lika pedagogiska som legendariska ”på fotbollsspråk kallar vi det där tunnel”.)
