Karl-Arvid Andersson har avlidit i en ålder av 91 år. Karl-Arvid var en i ordets rätta mening legendarisk tidningschef. Han var jämngammal med Norra Halland, den under många år så säregna för att inte säga märkliga lokaltidning han styrde.
Det finns otroligt många historier om Karl-Arvid. Han var ensamstående, excentrisk, rejält rik – förmögenheten bygger på markägande och räknas sannolikt i tiotals miljoner – och för de allra flesta helt hopplöst svår att jobba med. Vänta, försena, förhala, förvirra, snåla, backa. Det var hans strategi. Det intressanta med den är att den på sätt och vis var rätt, i vissa delar. För Norra Halland har ju överlevt! Låt vara med kontanta tillskott och löneutbetalningar från direktörens privatförmögenhet i särskilt svåra tider, men ändå.
Norra Halland utkommer tisdagar och fredagar, och görs numera på ett professionellt lokaltidningsvis: egna nyheter, kontinuerlig bevakning, korrekturläsning värd namnet och så vidare.
Fram till för bara några år sedan var den, sporten undantagen, mest ett slags föreningsblad där pensionerade journalister bidrog med ditt och datt, medan unga entusiaster – jag själv var en sådan – fick bidra med vad det nu kunde vara.
Jag är oändligt tacksam över att ha fått vara med om Norra Halland på blypressens och de uråldriga telefonernas tid. Och över att ha fått betalt direkt ur Karl-Arvid Anderssons egen plånbok, ordentligt med kvitto och allt.
Vad som händer med tidningen nu är en öppen och spännande fråga. Det lär inte ha funnits något testamente, och Karl-Arvid var både storägare och dessutom ägare till det hus där redaktion och kontor finns. Hans brorsbarn ärver väl därför, och det blir deras inställning till tidningen som kommer att avgöra dess framtid.
