Kolla på de här äggen. Eller rättare sagt: kolla på den här kartongen. Den kommunicerar att detta är en förpackning med ägg som värpts av lyckliga hönor. Grönt, ekologiskt, härligt. Det står till och med på förpackningen: ”Lyckliga hönor ger goda ägg”.
I mina ögon är producenten Västkustägg en större matskurk än den absolut värsta sortens industriuppfödare – eftersom man så uppenbart avser att vilseleda oss som vill köpa rimligare framtagna ägg.
Man ser samma fenomen här, med användningen av ordet ”sprättägg”, som låter lyckligt men förpliktigar till intet alls.
Min närmsta butik – som är astrista Coop på Mårtenstorget i Lund, jag går dit av lättja, inte för att jag är en särskilt nöjd kund – har dock ett anslag vid äggen där man kan läsa sig till vad som gäller. Det är den dyraste helt ekologiska sorten som gäller. Den är också nästan alltid godast. Sedan hör det till saken att Sverige verkligen är ett u-land vad det gäller ägg och kyckling, det påminns man om varje gång man handlar sådana saker i mellersta Europa. Min svärfar bodde i Belgien under ett antal år, och såg alltid till att bjuda på makalöst fina kycklingar när vi kom på besök. Varför ska det vara så svårt att ordna det i Sverige också?
***
Man undrar ju förresten om just fågelbranschen är extra avspänd i sin relation till sanningen. Det här är helt vanlig industriuppfödd kyckling – men i en ny förpackning som antyder att de här kycklingarna har spatserat omkring på ägor stora som ett normalt fideikommiss innan de själva valde en smärtfri död och frivoltade ner i förpackningen.
”Sedan hör det till saken att Sverige verkligen är ett u-land vad det gäller ägg och kyckling”.
Jag minns min förvirring i en mataffär i södra Frankrike, inte en delikatessaffär utan en stormarknad, där kyckling inte presenterades som styckningsdetaljer utan hela kycklingar, ras för ras. Tricket var att köpa rätt ras, inte lår eller filé.
Man blir avundsjuk!