Frityr

Marie Breskic är en person som jag aldrig har träffat men ändå tycker mig känna. Hon kommenterar här på bloggen ofta, är utvandrad till Balkan och är smart och rolig. Och har nyss, efter en bloggtext på temat här, friterat potatismos enligt följande rapport som tillställdes mig mejlledes:

”Okej. Vårt kök stinker av olja och bacon. För att inte tala om hur jag stinker. Buäch. Vi har en begränsad ekonomi vad gäller kontanter emedan vi är ganska rika om vi räknar i antal burkar med hemmagjord ajvar, vildsvinskött i frysen eller hela vitkålshuvuden som just nu syras i en tunna på balkongen, så jag kunde bara offra en stor potatis på det här experimentet.

Inledningsvis hoppades jag kunna fritera smeten utan ägg och på ganska hög temperatur och därför blev oljan smått lortig av mosad brunstekt potatis, men efter tillsats av lite ägg och justering av temperaturen (trean på min elspis) fick jag till bollar som var fasta nog att träda på pinne. Bollen på bilden har jag brutit itu för att visa insidan. Bollen var löjligt god.

Vad hade jag i? Inte cheddar, tyvärr, för det säljs inte där jag bor. ”Vad är cheddar?” som maken sa, stackars grabb. Nej, det fick bli slovensk trappistost istället, men från början nu:

En stor nykokt potatis mosad med smält baconfett, smör, mjölk, vitpeppar, muskotnöt och salt blandade jag med stekt, osladdrig bacon (jag skulle inte kalla den knaprig, men sladdrig var den inte) som jag klippt i vad jag tyckte var lagom breda remsor. Sist, när moset svalnat något, fick riven ost komma med och så ägg då efter det första misslyckade försöket. Mjölken skulle jag kanske ha hoppat över till förmån för mer ägg? Jag menar mer bindemedel är inte helt fel när man vill trä mos på en pinne.

Så var det med den saken.”

***

Påföljande dag fick jag förresten veta i ett nytt mejl från Marie: ”Jag avslutade nyss en kamp mot ett stinkande, och blodigt stycke vildsvin som efter bad, ugnstekning, bad igen och ugnstekning igen fortfarande stinker. Det luktar som ett vildsvin ser ut, om du förstår. Hu.”

Lite förtjust blir man allt i en sådan person. 🙂