Under hösten och vintern har jag skrivit en bok, vilket jag tidigare hintat om. Min tredje. Jag hade en del funderingar kring vad jag skulle göra efter Hemliga pappan. En sådan hit får man kanske inte mer än en gång, i alla fall inte mätt i medialt genomslag. Förlaget och jag är visserligen överens om en ny bok, en ny idé. Det är bara det att jag inte tycks skriva den.
Så i avvaktan på att det ska ske hände något helt annat: den femte boken i serien Anima Lundensis, Lunds själ. En vacker bok om Lunds universitet, med tonvikt på det dokumentära fotografiet.
Mannen som driver och äger projektet är fotografen Per Lindström, adjungerad professor i fotografi och mångårig medarbetare på Sydsvenskan. De första fyra böckerna – som bland annat handlade om ”Döden i Lund” och om ”Lunds nav”, cyklarna – gjorde han tillsammans med den nu avlidne kollegan Jan Mårtensson.
Jan Mårtensson är förmodligen näst intill okänd utanför Lund. Men här är han en legend. En riktigt god stilist, typisk för sin generation. Stadens redaktör. Jag blev alltså både smickrad och livrädd vid tanken på att försöka axla hans rymliga ytterrock – men smicker går ju före allt, så jag behövde ingen längre betänketid när Per frågade om jag ville försöka. Boken kommer senare i vår, i två upplagor, en svenskspråkig och en engelskspråkig. Titta gärna på den, om inte för mina texter så för Pers bilder. Han är inget mindre än en briljant fotograf.
