Riksdagsledamot Federley berättar om att han har blivit slagen på grund av sin sexuella läggning. Det är verkligen vidrigt att någon blir misshandlad, alldeles särskilt när det sker av sådana skäl.
Men… är det mitt eller Federleys fel att jag först liksom inte riktigt hundraprocentigt tror på honom när han skriver vad som har hänt? Fastän det uppenbart med vittnen och allt är så sant något kan vara? Är det min trötta cynism, eller Federleys extrema mediepersonlighet och exponeringsvilja som orsakar detta nollförtroende för honom? Jag vet inte.
