Läser bedrövad om hur ännu en kollega, flera stycken faktiskt, har dödats på uppdrag i Syrien. Varje gång en journalist dödas i tjänsten tänker jag på mitt livs enda ”chans”, eller vad man ska kalla det, att rapportera från en krigszon. Jag var förste reserv att åka till Serbien vid nittiotalets slut, som mycket ung och förstås inte så väldigt erfaren reporter. Än i dag är jag så otroligt lättad och tacksam över att det inte blev jag som åkte.
Ska prata med Peter Englund om detta också, ni såg pålysningen i går, han har ju varit krigskorrespondent för Dagens Nyheter i ett par omgångar.
