Mediestorm

Hej vänner och familj och läsare, jag gissar att de flesta av er som brukar läsa mig här också har följt min uppmaning att läsa vad som hände på Twitter natten till torsdag i denna vecka. Annars finns alltihop lättläst och kronologiskt samlat här.

Allt jag har att säga finns egentligen där, och jag har tackat nej till att svara på fler frågor om saken. Jag har inte mer insyn än någon annan. Jag blev bara så otroligt ledsen. Följ relevant branschpress för att veta mer, och för en norsk analys av mitt utbrott kan ni läsa här. (Jag kallas ”en pryd for sin stand”, och när jag läste det lipade jag lite faktiskt.) Men det här var ett undantag. Även i fortsättningen är min blogg och mitt Twitterflöde platser där jag inte kommer att kommentera vad som händer på Sydsvenskan.

En sak kan jag ändå säga att jag upplever: Jag skulle så otroligt gärna vilja befinna mig på Krusegatan just nu, rent fysiskt. Jag vill jobba vidare, ihop med världens bästa kolleger. I stället är jag på en bergstopp i Turkiet och skriver klart boken om Carola. Det är bra det med. Det är tajmingen som är dålig bara.