Jag har alltid haft det på känn, men aldrig liksom kunnat leda det i bevis. Tur då att Johan Wirfält finns.
0 svar på “Hakelius är en pajas”
Hakelius: ”Även en stalinist, som fångne svensken Martin Schibbye i Etiopien, har rättigheter vi bör ta strid för.”
Wirfält: ”Som goda kolleger bör vi förstås på samma sätt kampanja för Martin Schibbye och Johan Perssons frigivning. Av någon anledning tycker Johan Hakelius att det är suspekt.”
Hakelius citerad av Wirfält: ”Varför har det blivit nödvändigt för kåren att utmåla Martin Schibbye som en demokratisk förebild? Varför anses det vara ett allvarligt etikettsbrott att tala om hans faktiska gärning?”
Här klipper Wirfält. vilket är tur för honom, eft hans tes i artikeln direkt motbevisas av fortsättningen: ”Jag begriper det inte. Det fina med liberala värderingar om rättsstat, yttrande- och pressfrihet är ju att dessa också gäller stalinister. Inte bara människor vars journalistiska gärning börjar och slutar på det liberala nyhetsmagasinet Nu.”
”Jag har en smygande känsla av att de engagerade journalisterna själva darrar på manschetterna i den här grundläggande principfrågan. De står inte ut med att slåss för yttrandefrihet, om de inte får idealisera den de slåss för. De är helt enkelt fega. Tur för Schibbye att han inte nyligen var redaktör för Nationell i dag och tillhör kretsar som svävar på målet om Hitlers folkmord.”
Han kan omöjligt förlora pajaskampen. I varje fall i just dagens match.
Jag känner inte alls till Hakelius, men har läst hans krönika i Affärsvärlden. Kan du förklara i klartext på vilket sätt krönikan gör honom till en pajas?
Jag tycker att det är oseriöst att göra ett nummer av Martin Schibbyes politiska hemvist när man sedan låtsas INTE göra ett nummer av den. Han skriver om Schibbyes (också i mina ögon rätt osympatiska) politiska uppfattningar – men varför gör han det? För att dra en lans för Schibbyes yttrandefrihet? Nej – han gör det för att, som jag läser texten i alla fall, misstänkliggöra Schibbyes hederlighet som journalist och behovet av att offentligt solidarisera sig med honom i den situation han befinner sig i.
Det tycker jag är direkt oseriöst.
Sedan har jag många gånger haft skäl att uppskatta Hakelius texter. Han är väldigt rolig.
Hakelius: ”Även en stalinist, som fångne svensken Martin Schibbye i Etiopien, har rättigheter vi bör ta strid för.”
Wirfält: ”Som goda kolleger bör vi förstås på samma sätt kampanja för Martin Schibbye och Johan Perssons frigivning. Av någon anledning tycker Johan Hakelius att det är suspekt.”
Hakelius citerad av Wirfält: ”Varför har det blivit nödvändigt för kåren att utmåla Martin Schibbye som en demokratisk förebild? Varför anses det vara ett allvarligt etikettsbrott att tala om hans faktiska gärning?”
Här klipper Wirfält. vilket är tur för honom, eft hans tes i artikeln direkt motbevisas av fortsättningen: ”Jag begriper det inte. Det fina med liberala värderingar om rättsstat, yttrande- och pressfrihet är ju att dessa också gäller stalinister. Inte bara människor vars journalistiska gärning börjar och slutar på det liberala nyhetsmagasinet Nu.”
Vem är mest pajas?
Hakelius slutar så här:
”Jag har en smygande känsla av att de engagerade journalisterna själva darrar på manschetterna i den här grundläggande principfrågan. De står inte ut med att slåss för yttrandefrihet, om de inte får idealisera den de slåss för. De är helt enkelt fega. Tur för Schibbye att han inte nyligen var redaktör för Nationell i dag och tillhör kretsar som svävar på målet om Hitlers folkmord.”
Han kan omöjligt förlora pajaskampen. I varje fall i just dagens match.
Jag känner inte alls till Hakelius, men har läst hans krönika i Affärsvärlden. Kan du förklara i klartext på vilket sätt krönikan gör honom till en pajas?
Jag tycker att det är oseriöst att göra ett nummer av Martin Schibbyes politiska hemvist när man sedan låtsas INTE göra ett nummer av den. Han skriver om Schibbyes (också i mina ögon rätt osympatiska) politiska uppfattningar – men varför gör han det? För att dra en lans för Schibbyes yttrandefrihet? Nej – han gör det för att, som jag läser texten i alla fall, misstänkliggöra Schibbyes hederlighet som journalist och behovet av att offentligt solidarisera sig med honom i den situation han befinner sig i.
Det tycker jag är direkt oseriöst.
Sedan har jag många gånger haft skäl att uppskatta Hakelius texter. Han är väldigt rolig.