Lördagsmorgnar är utan tvivel min bästa stund på hela veckan, varje vecka. Alla småsakerna: att ha tid att ligga kvar i sängen och diskutera med de små. Att inte säga nej när de sedan vill se morgon-Bolibompa. Att göra frukost helt efter lust och inte efter vad jag vet att jag bör äta. Att sprida ut de där armhävningarna och situpsen över längre tid, eller bara strunta i dem. Att läsa tidningarna, Sydsvenskan (och många andra tidningar) är alltid bäst på lördagar av skäl som tycks mig mystiska, kanske är det bara för att alla som gör tidning är på gott humör på fredagar, kanske är det bara för att tidningar gärna sparar sig lite till helgen och har några fina saker i bakfickan då. Att dricka mycket te och så sätta sig vid skrivbordet en stund och få undan småsaker om det finns några, att överväga att göra en massa saker men kanske inte göra dem, att planera måltider.
Precis en sådan morgon har jag nu. Jag har struntat i träningen. Jag har några papper här bredvid mig, en räkning eller två som ska betalas, ett kvitto som ska in i en pärm. Jag ska ordna det med långsamma rörelser. Jag utväxlar ett par trevliga korta mejl med Rikard Wolff, som jag inte känner, men som jag ska intervjua på en bokmässescen om några veckor. (Välkomna! Söndag eftermiddag.) Sedan ska jag cykla ut till Odarslöv och fälla ihop vår gamla campingkärra, som vi blev så svårt nedregnade i förra helgen, den har stått i sin vagnhall uppfälld på tork sedan dess.
Och sedan då? Äh, jag vet inte. Jag ska inte skriva något i alla fall, inte ett ord.
