Toni Morrisons ”Älskade” är något så ovanligt bland Nobelvinnare som en riktig bestseller. Den är nog på många sätt bland det mest lättillgängliga man kan läsa hos de moderna vinnarna.
”Älskade” är en slavroman, en berättelse om det svarta Amerika på 1800-talet. Vidrigheterna, övergreppen och våldet skildras som om Morrison varit med själv. Men bokens behållning var nog för mig att jag för första gången börjar åtminstone ana grunderna till det svarta Amerikas glimtvisa självdestruktivitet och självförakt. Vad det gäller de mellanmänskliga relationerna är ”Älskade” inte alls lika intressant. Ett slags kvalitetsmått på berättelser kan kanske vara deras ”överflyttbarhet” – det vill säga, går det att flytta människorna och relationerna till en helt annan miljö? Håller intrigen för det? I det här fallet: tveksamt. Det som utspelar sig mellan människorna i ”Älskade” kunde bara utspela sig just där, just då. Jag är i och för sig inte säker på att det gör boken sämre – det gör mig bara snäppet mindre imponerad av själva berättarhantverket.
