Titta genast, nu, genast, på detta. Vad ger ni mig för det…?
***
UPPDATERING: Det ramlar ju in pengar! Inte minst tack vare generös spridning av uppmaningen, till exempel här.
0 svar på “Att ge, del 2”
Det skriker i mig att jag inte vill leva i den sorts samhälle som inte på ett tillräckligt förtroendeingivande sätt tar hand om de sina. Jag vill inte se våra skyddsnät försvinna med hänvisning till att vi istället kan idka spontan välgörenhet. Men hell no att den här tjejen ska behöva komma i kläm för mina så kallade principer. Hatten av för det här projektet säger jag, alldeles oavsett de politiska aspekterna.
Verkligen, jag vill inte heller montera ner de sociala skyddsnäten. Men jag tror att vi mänskligt är inne på en livsfarlig väg om vi väljer bort personlig generositet med hänvisning till en institutionaliserad. Jag tror att ett samhälle och dess människor behöver båda sorterna – både som givare och mottagare.
Jag har försökt läsa på lite om såna här saker, vad som funkar och så, och då är det tydligen effektivt att ange ett exakt gåvobelopp, snarare än att säga ”hjälp med vad ni kan”. Ju konkretare desto bättre, tydligen. Men i ditt fall har jag en bra alternativ lösning: Think global, act local! 🙂
Jag actar local också, men jag ville åtminstone bidra med en tia för att hon skulle slippa socialen. Jag har sett på nära håll vilken plåga det kan vara att behöva vända sig dit. Nu ser jag att målet är nått och tian överflödig och det är ju bara bra!
Det skriker i mig att jag inte vill leva i den sorts samhälle som inte på ett tillräckligt förtroendeingivande sätt tar hand om de sina. Jag vill inte se våra skyddsnät försvinna med hänvisning till att vi istället kan idka spontan välgörenhet. Men hell no att den här tjejen ska behöva komma i kläm för mina så kallade principer. Hatten av för det här projektet säger jag, alldeles oavsett de politiska aspekterna.
Verkligen, jag vill inte heller montera ner de sociala skyddsnäten. Men jag tror att vi mänskligt är inne på en livsfarlig väg om vi väljer bort personlig generositet med hänvisning till en institutionaliserad. Jag tror att ett samhälle och dess människor behöver båda sorterna – både som givare och mottagare.
Vadan 100-kronorsgränsen? Alla vi som bor på Balkan och inte har egen inkomst får då väldigt svårt att hjälpa till;)
Jag har försökt läsa på lite om såna här saker, vad som funkar och så, och då är det tydligen effektivt att ange ett exakt gåvobelopp, snarare än att säga ”hjälp med vad ni kan”. Ju konkretare desto bättre, tydligen. Men i ditt fall har jag en bra alternativ lösning: Think global, act local! 🙂
Jag actar local också, men jag ville åtminstone bidra med en tia för att hon skulle slippa socialen. Jag har sett på nära håll vilken plåga det kan vara att behöva vända sig dit. Nu ser jag att målet är nått och tian överflödig och det är ju bara bra!