* En väldigt rolig. Seriöst, på med säkerhetsbältet, ni kommer inte att tro att det är sant…
* En väldigt bra, viktig och allvarlig. Läs och memorera.
* En märkligt senkommen. Strunta i den, läs min bok i stället.
* En synnerligen vältajmad alternativt ständigt aktuell. Rasmus har varit så bloggproduktiv på sistone att han 1) är klar med sin avhandling eller 2) desperat undviker densamma…
Lördagstankar på dina länkar;
Ja, ser lättat att genusperspektivet i reklam har ju förändrats.
Anders Jonsson verkar spännande, ska sätta tänderna i hans rapport.
Visst, vi behöver ingen annan Google-beskrivning; för nu;-)
Och angående denna paranoia; är det priset för att ha detta samhälle uppbyggt av socialingenjörer ?
Om sista reflektionen: Jag vet inte. Jag tror kanske att det är en ofrånkomlig del av en någorlunda hög rättssäkerhet. I ett samhälle där man vet att man oftast kan överklaga det mesta – vilket är bra – så kommer alltid en eller annan att göra den rätten synonym med den egna rätten att få rätt…
Tobaksreklamen såg onekligen annorlunda ut förr, men den motsatta sidan var också mer spännande än dagens bleka och dödsannonsliknande bildspråk. Minns en annons med en dödskalle i glänsande blått ljus och texten (i versaler) ”Smoke Now, Pay Later”
”Det betyder att man kan köpa cigg på kredit” var min (post?)ironiska tolkning.
Även om jag aldrig rökt själv, uppfattar jag f ö det sociala utdrivandet av rökarna som ganska skrämmande. På bara tjugo år har det blivit i stort sett olagligt att röka i offentligheten eller t o m på krogen, oavsett hur hänsynsfullt man hanterar det, och rökaren har blivit någon alla kan skälla på så fort han tänder en cigarett. Effekterna av passiv rökning finns ju, men det är oklart hur stora de är och i många lägen var de antagligen blygsamma jämfört med vad avgaser från trafiken gör med folks lungor. men det diskuteras inte, eftersom det är svårare att göra enskilda personer till syndabockar för trafiken.
Sant, men trafiken har ju ett oomtvistligt nyttoperspektiv.
Svaret på din fråga (om min produktivitet) är att jag är föräldraledig. Gott om tid för korta insnöanden på bloggen, men någon avhandling skriver jag inte på förrän jag är tillbaks på jobben. Skälet är inte främst formellt utan att den sortens skrivande för mig kräver en mycket längre, sammanhållna tidsrymder.
Rasmus: Jamendetklart! Det hade jag glömt!