Eftersom tidningen Gourmet länge varit en av mig hyllad favorit – trots att de har varit så usla med sin distribution att jag var nödgad att skriva ett otrevligt brev till dem till slut – så kan jag kanske kosta på mig att komma med en rätt försenad kommentar till en fin liten detalj i sommarnumret:
Här har vi ett rep som bygger på att några duktiga kockar får bygga något schyst i efterrättsväg, något man kan göra i sommarstugan, något som inte kräver glassmaskin, något som med sina ingredienser pratar med den svenska sommarens finaste råvaror. Vilda hallon, typ.
Och det är lysande vackra små saker de bygger. Men det riktigt fantastiska finns som alltid i en detalj, en instruktion för garnering:
Bladguld.
Det står där, mellan socker och mandel. Något enkelt du kan göra i sommarstugan, med sommarens råvaror.
Det är den typen av liksom omedveten top-of-the-line-snobbism som gör att jag kan bli väldigt road av att läsa Gourmet. Frågan är nu om denna dessertkock tror att 1) bladguld ingår i bassortimentet i en svensk sommarstuga eller 2) tror att bladguld är en vilt växande svensk säsongvara. Båda alternativen är lika fantasieggande.
