Alltså nu jävlar. Eller nej, så farligt är det väl inte – det är kanske bara så att jag blivit så dyngtrött på listjournalistiken.
Resumé presenterar ”Sveriges 99 mediemäktigaste” i vad som lanseras som en stor och viktig satsning i Resumé Magasin.
Innan jag går in på de principiella invändningarna ska vi bocka av de direkta fel jag genast såg. Jag utgår ifrån att det finns fler:
* Peter Melin är chefredaktör på Sydsvenskan, inget annat.
* Peter Settmans produktionsbolag heter Baluba, inget annat.
* Kerstin Brunnberg har utsetts till vd för Sveriges Radio. Som tack för detta backar hon sexton placeringar på listan. Tjena.
* Flera mediebolag är inkorrekt skrivna. Hade det rört sig om ett enstaka ”G-P” i stället för ”GP” hade man sagt korrfel. Nu säger jag brist-på-koll-fel.
* Jonas Bonnier har inte givit ut sex romaner på Albert Bonniers förlag, utan fem.
* Linda Skugge kallas ”Sveriges mest respekterade bloggare”. Frågan är om det var sant ens då hon fortfarande bloggade – vilket hon alltså inte gör.
Utöver detta har vi en rad slarviga eller felaktiga benämningar på folk. Magnus Janson kallas ”DN-chef”. Jan Wifstrand är bland mycket annat arbetande styrelseordförande i Rapidus, men kallas ”basilikabonde”. Göran Persson anses inte längre ha någon som helst mediemakt, trots sitt PR-uppdrag hos JKL. Resumé tycker att värsta konkurrentens chefredaktör har större makt än den egna tidningens. (Bra, då visar de ju tydligt vilken av de två tidningarna man ska välja.) Johan Kinnander kallas ”jobbsökande”, men såvitt jag vet hade han klart med nytt jobb innan den här tidskriften kom ut. Lång pressläggningstid kan ursäkta det – och hade det varit det enda felet hade jag utgått i från att det var det som var förklaringen.
Slutligen har vi då frågan om definitioner. Hur är listan gjord? Hur mäter man det omätbara?
Svaren är självklara: Man har randat ihop det. Man har tyckt till över en eftermiddagsfika. Då blir det lite hipp som happ.
Till nästa år ska ni på Resumé göra så här, i tre enkla steg:
1. Ta hjälp av någon som kan en del om sådana här rankningar – landets universitet har massor av folk som kan.
2. Lista kriterier. Låt exempelvis formell position, lön, disponibel budget, personalansvar, erfarenhet och personligt närverk vara sådana kriterier.
3. Vikta kriterierna mot varann. Vad är värt hur mycket?
Och så redovisar ni allt. Det skulle kunna ge oss en lista med ett värde bortom skvallerfaktorn. Kör man dessutom en faktakoll på hela klabbet, så kommer jag att kasta mig över slutresultatet.
