Så här någon dryg vecka efter G8-mötet är jag säker på att den här texten av Publicistklubbens vinnare av Guldpennan, Anna Dahlberg, sammanfattar händelserna kring mötet bäst.
Även om jag känner avstånd till vänsterns våld, blockader och fysiska protester så önskar jag så uppriktigt att jag kunde förstå detta. Vad i unga vänstersympatisörers samtal, litteratur och erfarenheter får dem att dra de här slutsatserna som Anna Dahlberg diskuterar? Vad är poängen med att försöka hindra världens ledare från att ses och prata? Vad styr ungvänsterns val av protestobjekt? Är denna ungvänster verkligen så USA-förblindad att de inte ser något annat? Man vill ju inte tro det – men vad ska man tro?
En enkel undran från en vanlig skattebetalare, 31 höstar.
