John Maxwell Coetzee bereder läsaren ett stort problem:
Hurihelvete säger man hans namn?
Ungefär ”Kutsii”, med tydlig tyngd på sista stavelsen – så sammanfattas resultatet av mina efterforskningar i frågan.
Jag har roat mig – indeed! – med att läsa boken ”Mr Foe”, som märkligt nog i original heter bara ”Foe”. Det känns lite som om någon skulle få för sig att översätta ordet ”walkman” till ”freestyle” eller något i den stilen.
”Mr Foe” är en sorts vrängd Robinson Crusoe, en uppgörelse med kolonialism och slaveri som nog ska ses i ljuset av att Coetzee är sydafrikan. Den är rappt skriven, och det flera hundra år gamla språket känns helt sammanhållet och genomfört. Berättelsen i sig måste ha varit i Akademiens tankar då prismotiveringen skrevs. Han fick nämligen priset för att han ”i talrika förklädnader framställer utanförskapets överrumplande delaktighet”.
Att läsa någon annan gång: Den hyllade ”Onåd”, som av många hålls för hans storverk.
