Arbetsstipendium till Leif Alsheimers minne

Förra hösten hände något väldigt speciellt och ovanligt i mitt liv. En fullständig främling hörde av sig för att på ett betydande sätt hjälpa mig att göra något viktigt. Ni har hört historien om det arbetsstipendium som Leif Alsheimer begåvade mig med förut; den finns i kort sammandrag i mina minnesord över Leif i Sydsvenskan. Leif dog alltså i somras, helt oväntat, efter att hastigt ha insjuknat.

Redan då jag fick stipendiet av Leif dök idén upp: Jag skulle ju kunna skänka en del av pengarna vidare. Om projektet går plus. Om jag tycker att jag har råd.

I dag känns det självklart att göra det. Och i dag, samtidigt som det här blogginlägget publiceras, berättar jag historien om Leif Alsheimers donation för dem som vill lyssna på SSWC och utlyser ett arbetsstipendium till Leif Alsheimers minne. (I det här tv-inslaget, mellan minut tolv och minut femton ungefär, kan ni se mig berätta på plats på Tjärö.)

Principerna är enkla:

1. Stipendiet, om 10 000 kronor, utbetalas till den som arbetar med ett journalistiskt projekt i bokform.

2. För att komma ifråga måste skribenten ha ett förlagskontrakt för den aktuella boken.

3. Den som tar emot stipendiet får använda pengarna efter eget gottfinnande, men förväntas i Leif Alsheimers anda skänka hela eller delar av beloppet vidare till liknande projekt då möjlighet gives och royaltyn från det egna projektet betalats ut.

4. Ansökan skickas med papperspost till Andreas Ekström, 205 05 Malmö, senast den 31 december 2010. Till ansökan ska kopia på förlagskontrakt enligt punkt 2 fogas.

Jag är mycket tacksam om ni som läser detta hjälper till att sprida informationen om stipendiet.

***

P.S. Och kanske undrar någon: Varför begränsningen i distributionsform? Skulle inte lika gärna ett radioprogram eller ett sajtprojekt med vällovlig journalistik få pengarna? Jo, i princip. Men Leif Alsheimer skulle aldrig (eller i alla fall inte ännu) ha resonerat så. Han älskade böcker, och höll alltid boken som ett högre medium än något annat. Det är inte säkert att han hade rätt i det – men stipendiet är till hans minne. Han får bestämma.