Tidigare i våras hölls på denna plats en finfin seminarieserie på temat inomredaktionell kultur. I dagarna har vi haft ett litet evenemang här på firman som kräver ett sorts tillägg:
För att fullt ut förstå en redaktions årliga puls och själva livsnerv måste man lära sig att känna igen och hantera – recensionsboksresten.
Detta är ett slags litterärt avskräde, mycket skrymmande, som blir kvar efter den bokutlottning man har för att försöka bereda ordning i kaos. (Bokutlottning? Jo: Alla firmans medarbetare får mot en liten ersättning som går till välgörande ändamål plocka på sig varjehanda bok från kulturredaktionens lager, som under året påfyllts med utskick från varenda skriftställare och förläggare i hela riket. I år kompletteras detta på så vis att firmans medarbetare också får en chans att rensa i de egna hyllorna, och på så vis bidra till att cirkulera de goda och de mindre goda orden. Etcetera.)
Men sedan då? Då återstår alltså skrapet. Det som ibland kan finnas kvar längst in i varje allmänredaktions bokhylla i form av 50-sidiga böcker som nån från Åstorp skrivit om feng shui eller bottenfaunan i Öresund. Det som ingen vill ha, men ingen vågar slänga, för man slänger inte böcker.
I år tar vi skrapet till en välgörenhetsinrättning, det också. Det skulle förvåna mig om mer än ett fåtal av de där volymerna kan klara sig från makulaturkvarnarna på lite sikt. Det är ingen picknick att vara bok.
