Vi ska inte rapportera om bröllopet alls, skriver Anneli Rogeman som är chefredaktör för tidningen Vi. Det blir bara en massa kryperi och servilitet runt sånt där, så inte ett ord från oss.
Hon kunde lika gärna ha sagt: Eftersom jag inte tror mina reportrar om att besitta egenskaper som saklighet och kritisk distans tänker vi inte skriva.
Hade jag varit reporter underställd henne hade jag blivit galen.
***
Apropå bröllopet – det finns bara en text ni behöver läsa. Det är en novell i form av en fiktiv intervju med den år 2018 abdikerade Victoria Westling. Författaren och litteraturvetaren Jens Liljestrand har publicerat den i tre delar på Sydsvenskans kultursidor. Texten har väckt stor uppmärksamhet och hettade känslor.
Jag tror att Jens Liljestrand är en möjlig framtida Augustvinnare. Han skriver eget och drivet, och även om jag inte känner honom så ger han mig ändå på något vis intrycket av att ha ett slags författarpersona, någon liten avighet kanske, jag vet inte, en revanschism, ett driv som jag känner igen i texter som redan mycket etablerade författare skriver. Så jag tippar: ett Augustpris till Jens senast 2030.
Läs den där novellen nu, den ligger ute i tre delar: Ett, två och tre.
Rogeman kunde lika gärna sagt: Våra läsare är idioter som blir rojalister om de får se ett ord om Viktoria.
Nu bet du dig allt i tummen. Det är faktiskt intressant att diskutera redaktionella val i dagens medieklimat. Men det är en känslig historia. Tänk att Karin Magnusson på Aftonbladet reagerar så snarstucket på en krönika i Vi, ja, och inte bara hon. Varför? Jo, för att en journalist berör frågan, är journalister ansvariga för vilka val de gör, vad de rapporterar mest om, osv. Är inte det en intressant diskussion? Vem ska våga föra den om det väcker så starka reaktioner. Bourdieu är fortfarande spot-on när han i sin ”Om televisionen” skrev om en journalistvärld som med låtsad självkritik ser sig i spegeln. Läs förövrigt gärna vårt inlägg om detta på Svart Tumme: http://svarttumme.wordpress.com/2010/06/16/svt-granskar-karin-magnusson/
Det är klart att det är bra att diskutera redaktionella val! Jag gjorde ju just det. Bra att du/ni också gör det.
Respekt däremot till den som vågat säga att de inte ska bevaka bröllopet eftersom det är hysteriskt ointressant. Jag klarar inte ens att hitta något att irritera mig på, så genuint oengagerad är jag. Och många med mig, inbillar jag mig.
Om redaktionella val finns det mycket att säga. Bröllopet ser då jag som en kul grej, inte mycket att hetsa upp sig över. Vad jag däremot förvandlar mig från en spelevink till en allvarlig tant är detta: varför är ex Gaza viktigare än….ja, väldigt många platser, som detta:
http://nemesus.blogg.se/2010/june/kirgizer-vs-uzbeker.html
Tack för länk, följ den gärna, ni andra som också kommer förbi här.
Någon borde utreda den semantiska skillnaden/släktskapen i inebörd på ordet ”kunglig/t” i uttrycken ”roa sig kungligt” och ”kunglig diktatur”
Extra intressant dilemma/märkligt eftersom just Jens Liljestrand är medarbetare i VI (eller åtminstone i VI Läser)..! Nog skulle VI ha kunnat publicera hans Victoria Westling-novell med den äran.