Martina Lowdens hajpade ”Allt” står pall för hajpen. Att läsa den var att vänta på sidan där känslan av ”okej, jag fattar, jag behöver inte läsa alla 625 sidorna” skulle infinna sig.
Det gjorde den inte.
Att läsa den var som att resa i en språkdåres cab utan säkerhetsbälte i fel körriktning på motorvägen. Vilken människa! Vilket storverk! Martina Lowden är generös som vränger sin hjärna åt oss, och det gläder mig att boken säljer så mycket att den bitvis har varit slut på förlaget.
Sedan är det en annan sak att man inte ska läsa den om man konsekvent föredrar ”vanliga” romaner, med en linjär handling och begripliga personer och sånt. ”Allt” är inte en sådan bok, den är… någonting annat. Jag kan inte ens börja skriva något mer om boken, herregud, det kräver tio tusen tecken och inte vilka tio tusen tecken som helst heller. Men så här: ge den en chans om du är en sån som gillar nya smaker på din glass.
