* Fokus går gradvis från ”jag vill se vad de har, men sällan läsa något” till ”jag vill faktiskt läsa en del grejer”. Men det där inledande uppslaget med veckosammanfattningen är stentråkigt, och lunchintervjun i bakvagnen har aldrig någon gång varit riktigt lyckad. Staffan Heimersons slarvjobb med Peter Wolodarski i senaste numret handlar om allt och inget, och Jane Barks illustrationer är porträttlika men stentråkiga. Där behövs lite nytänk.
* ”Så ska det låta” har gått från spontan musikglädje till ett artificiellt, karismabefriat och överregisserat ingenting. Så uppenbart fejk i så många delar (vilket ju Aftonbladet en gång för alla redde ut för några år sedan). Jag såg det nu i fredags för första gången på länge, och slogs av det igen: De där pianisterna kan bara vara castade på att de ser olika ut. Det kan inte vara för att de tillför något särskilt till innehållet, mer än ett bra gehör då. Och gästartisterna… de är verkligen nere på C-laget nu. Lägg ner!
* Chris Härenstam ska kommentera VM-finalen i fotboll. Det måste betyda att SVT Sport anser att han är den bäste de har. Av det drar jag slutsatsen att de måste rekrytera. Härenstam kan hur mycket som helst, men hans språk är fullt av klyschor.
* …och jag behöver något slags ny fast typografisk och innehållslig form, ett extramaterial som inte bara är den standardmässiga personrutan, till de intervjuer jag ofta gör till helgtidningarna. Jag har tänkt på det länge och bara kommit på dåliga och krystade idéer. Om någon har sett något smart i den riktningen, tipsa mig gärna.
Insiktsfullt om Fokus. De där sammanfattningen av sju dagar måste enbart läsas av de människor som spenderat senaste veckan under en väldigt stor sten.
Lunchintervjun saknar spänst – borde ges mer utrymme (en sida är för lite) och spetsas till i formen.
Bäst är ändå dödsrunan längst bak eftersom den oftast är skriven av någon som verkligen intresserar sig för ämnet (oftast genom att ha varit nära bekant med den avlidne)
Det är sant, det är en fantastisk nekrologform! Den minns jag att de var stolta över och pratade mycket om precis då tidningen startade.
”Det behövs lite nytänk.”
Allvarligt talat, trodde mer om dig. Det finns inget som heter ”nytänk”, däremot ”nytänkande”.
Jodå, det finns. Över 200 000 träffar på Google. Ordet används, är begripligt, bara inte etablerat i alla ordlistor än…
Och jag tycker att det är rätt bra! Lite överanvänt kanske, en smula samtidsklyschigt möjligen. Men ”tänk” som substantiv tycker jag är ett utmärkt tillskott till språket.