Fantastisk boksignering i Kungsbacka i lördags. De hade satsat. Ett skyltfönster var alldeles fullt av mina böcker. Det stod tre gosedjur där också. Det var annonser i lokaltidningarna och flygblad. Det låg förbeställda exemplar med önskemål om dedikationer och väntade på mig när jag kom till signeringen, rädd för att få sitta ensam i en timme.
Min gamle tysklärare stegade fram, pensionerad men sig absolut lik.
– Wie gehts, sa han uppfordrande och jag fick fram ett ”gut”.
Lennart Graneld. Vilken klippa. Och så Eva Ljungren, kokboksförfattaren som jag hade i både engelska och franska. Jag fick ett ex av hennes bästsäljande kokbok, dedicerad till ”Adda”. Jag kallades så på den tiden, till och med av mina lärare.
Sportredaktören från Norra Halland kom förbi.
”Honom har jag lärt upp”, sa han och blinkade glatt.
”Kan det verkligen stämma”, sa bröderna Enereds mamma, som kom förbi för att skaffa ett exemplar till äldste sonen och som blev lätt chockad av att jag kände igen henne.
”Absolut!”, sa jag, och sportredaktören tog en bild på oss till tidningen.
Till uppläsningen sedan på eftermiddagen kom min första flickvän som jag nog inte sett på tio år.
Slutsatsen kan bara bli en: Jag ska enbart ge ut böcker i Kungsbacka i fortsättningen.
