På begäran från flera seminariedeltagare kommer föreläsningsserien om kläder och accessoarer på svenska redaktioner att förlängas med ett antal undervisningstillfällen.
Det finns helt enkelt viktiga fenomen att avhandla som den nu egentligen avslutade grundkursen inte omfattade, och först och främst tänker jag då förstås på ämnet för dagens analys:
Ackrediteringstrofén.
Vid varje större evenemang bevärdigas tillresta journalister med en laminerad pappersbit med tillhörade kulört snara. I särskilt avancerade sammanhang – jag menar melodifestivalen – förses dessa passerkort med färgkoder. Svart kod = access all areas. (Plastbrickan innehåller inte sällan en porträttbild på innehavaren för att människor med svarta t-shirts ska kunna kontrollera att man inte har bytt kön eller så sedan brickan tillverkades.)
Väl hemma igen efter en jobbresa som krävt ackreditering är det naturligt att man vill visa sin nyvunna rutin på ett lämpligt vis. Alltså uppstår den så kallade ackrediteringstrofén. En sparad och kebabfläckad ackrediteringsbricka.
Troféer av denna typ sitter oftast synbarligen slarvigt upphäftade på anslagstavlor i reporterbås på sporten. (Det är sporten som reser för cirka 95 procent av dagstidningens totala budget, utom på lokaltidningar, där är det 96 procent.)
Denna synbarliga nonchalans i upphängningen är bara en fint. Du som besökare ska inte få intrycket att trofésamlaren har ansträngt sig för att skaffa sina troféer, det vore direkt vulgärt. Han (o ja, naturligtvis är det en han, det är sporten vi talar om här) vill att du liksom i förbifarten ska råka ana den gulliga björnen från OS i Moskva, där den hänger avsiktligt till hälften skymd bakom ett tråkigt standardlaminat från senaste kortbane-VM i grekisk-romersk badminton, som händelsevis gick av stapeln i Eindhoven i Holland.
Det enda rimliga förhållningssättet är det man använder när man besöker friherrar på deras jaktgods: Man håller drajan i vänster hand, nickar imponerat och skrattar på rätt ställen under jaktanekdoterna – som faktiskt helt på riktigt kan vara roliga.
