På hotell Kämp i Helsingfors får jag problem. I matsalen sitter en rad personer som skulle kunna vara Jyri Engeström: ljushåriga thirtysomethings med en plan.
Rätt Engeström – grundare av webbtjänsten Jaiku, upp köpt av Google för många miljoner dollar – visar sig vara aningen försenad.
Ute i lobbyn går hotellet balansgång: Högtalarna är crèmelackade för att perfekt smälta samman med den målade träväggen. De överdådiga brokadklädda fåtöljerna är självklart rätt. Men i det som kallas biblioteket faller fasaden. Böckerna ligger slängda i hyllorna, utan sortering, utan indexering, svårsökta både på titel och innehåll.
Så skulle Google aldrig ha gjort, kommer jag på mig själv att tänka medan jag tittar på en monter där dagens efterrätter, konstfärdiga och fina, ligger klara att ätas.
Jyri Engeström kommer in med hög fart. Det luktar kyla om honom.
– Det är så jävla kallt, säger han på amerikansk västkustengelska nästan utan brytning.
Jyri Engeström har tillbringat stora delar av sin uppväxt i Kalifornien. Hans föräldrar, båda universitetslärare, tog med honom till San Diego som nioåring. Där blev han kvar tills han var femton, då han flyttade hem till mormor och morfar i Helsingfors. Som sextonåring tog han över förvaltningen av föräldrarnas villa. Han inhyste några hyresgäster och skötte gymnasiet med vänster hand medan han funderade på olika företagarmöjligheter. Hann starta och sälja en firma innan han hade tagit studenten.
– Jag är en företagsstartartyp, säger han, »a startup kind of guy«.
Man kan väl säga att han har lett det i bevis. Två år efter att pappren skrevs på i London och Jaiku blev Googleägt och Jyri Engeström Googleanställd har han sagt upp sig och flyttat hem till Finland igen.
»Det var min sista dag på Google i dag«, skrev han i ett inlägg på mikrobloggen Twitter den 12 oktober 2009. Och så sammanfattade han vad han skulle göra härnäst: »make meaning«. Göra något meningsfullt.
Det finns inget Jyri Engeström kan säga eller göra som helt kan dölja hans besvikelse över hur hans skötebarn har misshandlats av Google. Men det var, förstås, inte så det började.
Spännande att följa din bok via bloggen.
Tänk den dagen Rimbloggen blir bok.
För att citera Buddy Holly: that’ll be the day when I die…