Boken har alltså tre delar. Del ett, de fyra första kapitlen, ger basfakta. Del två är ett antal exempel, säger jag för att slippa ordet ”case”. Del två heter därför ”När det kommer till kritan”, och det börjar med berättelsen om den svenske utvecklaren Ted Valentin, och fortsätter till Kinafrågan.
***
Google i Sverige är en snabbjäsande limpa som har höjt sig olika mycket på olika ställen. Sälj och utveckling har legat långt före pr och kommunikation. Och företagsrepresentanter som uttalar sig men inte vill ange sitt namn är varje pr-konsults mardröm. Så gör man inte om man vill verka seriös. »Man blir ju lite frågande inför hur företaget funkar«, som Ted Valentin försiktigt säger.
Det skulle bli värre.
På ett diskussionsforum hos Google, där sajtägare kan ställa frågor kring hur sökningen fungerar, ställde Ted Valentin några raka och enkla frågor. Vad har jag gjort för fel? Varför är jag plötsligt borta ur söklistorna? Vad kan jag ändra på för att komma tillbaka?
Då fick han svar av en annan svensk Googleanställd. Svar som visade sig dels inte stämma, dels inte följas upp – Teds kompletterande frågor förblev obesvarade, och veckorna gick och blev till månader.
Den som skrev in »sushikartan« i Googles sökruta hamnade på sajter som skrev om Sushikartan, men inte på själva sajten. Den som däremot skrev in adressen i sin webbläsare hamnade förstås rätt. Det är bara det att folk inte gör så längre. Det visar Googles egen forskning: folk använder hellre den sökruta som så gott som alla webbläsare har inbyggd, oftast som en ruta uppe till höger på skärmen. Och varför det? För att det är enklare. För att man slipper att skriva »sushikartan.se« och i stället kan skriva »sushikartan« eller till och med »shusikartan« eller »susihkartan« och ändå komma rätt. Google klarar ofta felstavningar också, vilket webbläsaren är allergisk mot. Vår »söknavigering« är så beteendemässigt etablerad att vi till och med ofta googlar på ordet »google« i webbläsarens sökruta, hellre än att skriva in adressen för att komma till sidan. Sökordet »google« var fyra på topplistan över vanligaste sökord på svenska Google år 2009.
Det är en mördande effektiv paradox som säger allt om Googles styrka: en vagt formulerad önskan i sökfönstret fungerar bättre än en exakt formulerad önskan i adressfönstret.
