När Google öppnade i Kina fick företaget gå med på diktaturens censurkrav. Ingen lätt sak att ro i land rent trovärdighetsmässigt, om man säger att man sysslar med att göra all världens information sökbar och användbar.
– Jag såg honom i tv, han som förklarade det, han gjorde det så jävla snyggt, på två minuter: varför det är helrätt att vara där. Han sa bara en grej egentligen: Syftet är större än produkten och därmed större än eftergiften.
Den person Micco Grönholm pratar om är amerikanen Peter Fleischer, chef för frågor som rör personlig integritet på Google. Jag råkar veta precis vad Micco Grönholm syftar på eftersom jag var med i samma tv-inslag, fast senare. Fleischer deltog inte i direktsändningen utan genom en i förväg bandad intervju. När bollen sedan spelades till mig var jag lätt tagen av hans på en gång vänliga och kyliga sätt att svara.
Peter Fleischer är skicklig, en pedagog i yppersta klass. Detta var innan Google hade hunnit ompröva sin politik i Kina. Ännu gällde ett slags etisk kompromissmodell: det var bättre att vara med än att inte vara det. Det var bättre att erbjuda mycket information, om än inte all, om alternativet var att inte erbjuda någon alls. Det var bättre att påverka ett tveksamt system inifrån än utifrån.
Och det var, förstås, inte så begåvat att lämna världens snabbast växande marknad åt någon annan. Men det pratade inte Peter Fleischer om. Han är Googlehumanist och talar i princip bara om mjuka värden. Teknik och ekonomi lämnas till andra. Google fungerar så, på tre nivåer: Mest talar personer som jobbar med det mjuka. Som vill erbjuda stora gratisbibliotek, som vill förse Afrika med bredband eller åtminstone bättre mobiltäckning, som vill sponsra ut bildningsprojekt. De utstrålar värme, generositet, humanism. Näst mest talar tekniknördarna. Som bygger vidare på de otroliga uppfinningarna, som arbetar efter devisen »wouldn’t it be cool if«, »vore det inte häftigt om«, följt av valfri kul idé. De utstrålar arbetsglädje, gemenskap, pojkaktighet. Minst talar affärsmännen. Som tjänar pengar, kanske i morgon men helst i dag, genom att sälja tjänster och annonser lika effektivt som de pressar priser hos under leverantörer. De utstrålar, om de får välja, ingenting alls.
I varje läge ska vi som använder Google styras att tänka så mycket som möjligt på Google som infrastruktur, och så lite som möjligt på Google som börsnoterat storbolag med en vinstmarginal som stadigt ligger över 30 procent på omsättningen.
