Ibland gör man journalistiska val baserat på smak. Det blir ofta bra journalistik av det, eftersom man ju då skriver om något som genuint intresserar en.
Baksidan är förstås att nyhetsvärderingen kan grumlas.
Vad det gäller Annika Norlin – känd med sina band Hello Saferide och Säkert! – känns det tryggt att veta att de två intervjuer jag gjort med henne verkligen varit journalistiskt motiverade. Detta med tanke på hur fullständigt totalt omkullvält jag känner mig av hennes svenskspråkiga skiva. Vissa saker går rakt till hjärtat bara, och jag gick i flera dagar tidigare i vintras och hängde med huvudet eftersom jag inte kunde sluta tänka på människorna i hennes berättelser. Hon gör vackra melodier också. Jag tycker att detta är det bästa jag har hört på svenska sedan Edith Söderströms ”Timmar på taket” 2005.
***
Läser just nu Michel Houellebecq för första gången, hans senaste, ”Refug”. Han är ju genial, jag hade ingen aning.
***
Romandebuterande Maria Svelands rappa bok kommer att bli omdiskuterad. Läs min intervju med henne här. (Jag ska inte säga något mer vare sig om boken eller henne här – jag rekommenderar läsning av både boken och intervjun i stället!)
