Ni vet inte vem Jörgen Elffors var, men det vet jag. Jörgen Elffors var sportredaktör på Kungsbacka Tidning när jag sommaren 1992 vikarierade där som ännu inte sjuttonårig reporter. Vi var två som skrev alla texter i tidningen under sex veckor den sommaren: En man från Småland i dryga fyrtioårsåldern med periodvis svåra alkoholproblem, och en entusiastisk gymnasieelev.
Jörgen var snäll och påhittig. Vi hade tjugo tabloidsidor att producera till varje torsdag. Jörgen skissade upp jobben åt mig, ring dit, kolla med dem, kan bli en bra bild. Han rökte mycket, överallt utom i sätteriet. Där jobbade en eller ibland två typografer som inte rökte. Alltså var det rökfritt där.
Han ”fixade till det lite”, vilket betydde att han räddade upp mina ordrika ingresser. Han gav beröm. Han tände till på onsdagar, då vi skulle ”slå ihop tidningen”, som han sa. Han tittade på GT och jämförde, kopierade vinjetter med reprokameran, tog dem rakt av. Han ringde och intervjuade hockeyspelaren Calle Johansson från Onsala som spelade i Washington Capitals och spökskrev sedan krönikan ”Calle’s Corner”. Varje månad.
Jörgen Elffors, 62, dog i måndags efter en tids mycket ovanlig blodsjukdom. (Hans gamla kolleger har skrivit fina minnesord i lokaltidningarna i Kungsbacka; jag fick nyheten genom att läsa tidningen i fredags.) Jag borde ha skickat ett tackmejl någon gång under de snart tjugo år som har gått sedan Jörgen lärde mig grunderna.
Det får bli så här i stället. Nu vet ni ju dessutom vem Jörgen Elffors var.
Norra Halland 5 februari 2010.
fint
Jo, jag vet vem han var, och han var bra. Var hade han lärt sig?
Det var nog ”learning by doing” på Kungsbacka Tidning som var hans skola.
Ända jag vet är att han var mannen som beskrev en rånare som ”svarting” upprepade gånger och en våldtäktsdömd Tito Beltran som en ”buspojke”.
Jag vet också vem Jörgen var. Fick samma upplevelse som du så fint skildrat här?