Jaha, välkomna då ska ni vara till det fjärde seminariet om kläder och accessoarer i svensk journalistik.
Det vi ska tala om denna gång kan vara något av det mest klassiska i genren:
Fotografvästen.
En fotografväst är ett plagg vars praktiska poänger är ovedersägliga. Den har massor av fickor att lägga film och batterier och snus i, och den gör det möjligt att kraftigt minska ner skjortytor med strykbehov. (En rutinerad fotograf stryker bara ärmar och krage på sina skjortor.)
Det som möjligen talar emot fotografvästens rent praktiska kvaliteter är det faktum att ingen enda kvinnlig fotograf någonsin har visat sig i ett sådant där estetiskt khakifiasko.
Det är ju, faktiskt, tack vare de kvinnliga fotograferna som fotografyrkets legendariska sluskighet har tvingats till en viss reträtt. Kvinnorna har bevisat att man inte ostentativt måste ha kläder som passar när man ska ta undervattensbilder i ett mangroveträsk i varje ögonblick, utan att det kan gå bra att anpassa sig till olika situationer.
Historiskt sett har en del fotografer missförstått västens funktion, och ibland trott att den är likvärdig med en osynlighetspåse (förekommande i barnboken ”Morris och osynlighetspåsen”). Därför har man ibland kunnat se en del fotografer obekymrat stövla runt bland begravningsgäster eller smokingklädda, iförda sina gamla vanliga stövlar och sin väst – lika oberörda som om de trodde att de var Hemlige Mållgan. Tack och lov har tiderna förändrats.
Frågor? Inte? Bra, vi har ett uppmärksamt auditorium i dag. Välkomna tillbaka i övermorgon för det femte och sista seminariet!
