Och apropå frågan om organdonation i föregående inlägg:
Jag är bland dem som i nästan varje läge försvarar Sidan 4 i Expressen. Den är precis den sortens debattsida en kvällstidning ska ha – den är contrarian, för att låna mitt favoritord ur Stenbeckmytologin. Motvalls. Systematiskt annorlunda. Alltid någon som försvarar diktatorn när gerillan tar över till folkets jubel. Alltid någon som säger stoppa eller riv när alla säger satsa och bygg.
Men jag upptäckte att jag hade en gräns. Den gick här. Jag menar att en ansvarsfull debattredaktör hade avstått från den texten; att den tes den driver inte är förenlig med uppdraget att redigera tidningen i samklang med grundläggande mänskliga värden. Döm själva.
***
För övrigt fyller min gamle knattereporterkompis från Barnjournalen Tobias Morin 32 år i dag. Han är skådespelare i Umeå, eller var det i alla fall senast jag hörde eller såg något om honom. Vi åkte på språkresa ihop och jag tyckte alltid mycket om honom. Jag frågade honom om saker. Han lärde mig gitarrackord jag inte kunde. Och varför jag kommer ihåg hans födelsedag? Säg det. Man kommer ihåg så mycket. Jag hoppas att han har det bra.
