Ketchup har den egenheten att det bara är gott på vissa grejer. Ketchup har därför exakt samma egenskap som samtida amerikansk country. Jag står inte ut med den om jag skulle höra den på fel sida Atlanten – men när jag sitter på en amerikansk interstate skulle upplevelsen helt enkelt inte bli komplett utan rätt radiostation. Under veckan på The Peninsula har jag enbart lyssnat på The Wolf som sänder från San José.
Det har varit fantastiskt. All reklam handlar om thanksgiving-kalkoner till häpnadsväckande priser. De har haft en bacontävling. Bästa receptet med bacon vinner evig ära.
Det jag älskar med genren är historieberättandet. Framtidsdrömmar och nostalgi. Aldrig ett ord om nuet, och så en banjo på det.
Countryn blir mer och mer släkt med den FM-rock jag har växt upp med och älskar – med den skillnaden att FM-rocken så sällan behandlade frågor om soldater som inte återvänder från Irak, söner som växer upp eller älskade mammor som tankfullt betraktar röntgenplåtar innan de dör i cancer. Samtidigt tycker jag mig höra en moralisk degeneration i countrygenren. Det är inte hundraprocentigt good, clean fun längre. Häromdagen hörde jag en cowboy referera till sin semesterlediga bak som ”ass” i en helt vanlig C-dursballad! Det är ett sluttande plan det här, hade jag sagt om jag hade varit republikan.
