Å andra sidan har jag ett skumt förhållande till ost också.
Fråga er själva: vad är det knäppaste ni har gjort för mat? Här kommer mitt svar. En sann historia.
Dagen före julafton. Bilen fylld av familj och tillbehör: vagn och resesäng och julklappar och lakan och torkade aprikoser och blöjor och vinterstövlar.
Vi passerade Kvibille på E6:an. Min fru konstaterade att det ju var sent påkommet att fråga, men jag hade väl kommit ihåg osten? Osten till släktens stora julbord, 26 personer? Massor och åter massor av underbar, noga utvald svindyr ost?
Nej.
Så pappa mötte med sin miljövänliga gasbil. Fru och dotter fortsatte till föräldrahemmet medan jag gjorde helt om på motorvägen och satte farthållaren på en diskutabel nivå.
41 extra mil blev det innan jag var tillbaka i Fjärås med the goods. Boltjärns blåa fårost från Jämtland! En fikonlövslagrad Manchego från Spanien! En klassisk Stilton från England! En Rotterdam från Holland! En Pont L’Evêque från Frankrike! Jamensatan! Klockrent!
Jag berättade om min brandkårsutryckning för svärfar.
”Detta var i sanning en handling i enlighet med det kristna kärleksbudskapet. Jag är stolt över dig!”, skrev han i ett sms.
Han förstår ost, det gör han verkligen.
Någon gång ska jag bjuda honom på den sjätte och avgörande biten i denna juls ostbricka: den av min faster och farbror egenlagrade osten från Gäsene i Västergötland. Det är egentligen en rätt vanlig vardagsost som säljs i halvårslagring eller ettårslagring.
Men på Johannelund står flera Gäseneostar noga inkapslade i jordkällaren. En gång i månaden under flera år vänds de försiktigt. Och ut kommer varje jul en otroligt gräddig och krämig hårdost som inte skäms för sig i något ostsammanhang.
Kanske är det någon på lilla Gäsene mejeri som läser detta och bygger sig en jordkällare. Jag tror att lagrad Gäsene skulle bli en av Västergötlands finaste matexporter.
