Jag såg förresten att juristen Mårten Schultz anser det på något sätt oetiskt att försöka ta reda på vem en romanförfattare bakom pseudonym är. Han tänker, tror jag, i banor av meddelarfrihet och källskydd och så vidare, att varje yrkesskribent av solidaritetsskäl bör respektera det.
Grumligt tänkt.
1. Det är journalistikens själva mål att berätta nyheter.
2. Källor som önskar vara anonyma kan bara åberopa sådant källskydd i direkt kontakt med journalist, och skyddas dessutom av efterforskandeskydd om den som efterforskar gör det i sitt ämbete som offentliganställd. Knappast gentemot en nyhetsjournalist som ser allmänintresse i att uppgiftslämnaren blir känd. Tro mig, hade jag (på senare år) kunnat spräcka nyheten om vem Mark Felt var, så hade jag gjort det.
3. Källskydd gäller inte en romanförfattare. Hur skulle det i så fall fungera? Det faller på sin egen orimlighet. Det har inte med varandra att göra ens.
4. Och så till sist, det viktigaste av allt, nämligen den enskilda bedömningen av det enskilda fallet: Här handlar det inte om någon som med fara för eget liv skrivit om förhållandena i Nordkorea, här är det ett par svenska författare som har skrivit ännu en blodvåldsmördardeckare. Självklart ska en nyhetsreporter försöka ta reda på vem denna författare är, särskilt med tanke på hajpen och förskottens storlek. Samma gäller Aftonbladets snart trettioåriga avslöjande om vem Bo Balderson är. (Björn Sjöberg, utflyttad till Irland.) Det var inte som att Sjöberg utsattes för fara eller raserad yrkesbana eller så när hans författande blev känt.
Låt oss spara anonymitetsomsorgerna till personer som berättar om maffian eller om diktaturer eller så. Inte till två som det sägs medelgoda thrillerskribenter som just nu renoverar ett sommarhus för rekordförskottet, efter en spektakulär och på alla sätt suveränt genomförd marknadsföringskampanj.
precis som synonymen kepler har höjt antalet träffar på paret ahndoril (sic?) så har mårten schultz lyckats göra sig ett namn på ett par dagar. stort grattis.
Även om det inte finns någon juridisk uppbackning så tycker jag att man av respekt kan instämma i det som Schultz skriver.
Ja, nej, det blir svårt för mig att göra av ovanstående skäl.
Ett svårare fall: Expressens reporter letade upp Peter Høeg på den danska landsbygden, fick honom att berätta om sitt nästa projekt. Hon åkte hem och publicerade, och bröt därmed ett löfte (ett halvt löfte?) om att inte publicera förrän nästa bok kom ut. Om löftet var kristallklart? Då tycker jag hon gjorde fel.