Den sista av Expressen-krönikorna, som handlade om teknokraternas maktövertagande, eller eventuella maktövertagande, var först ett blogginlägg hit. Men när jag hade skrivit det kändes det snarare som om jag hade hittat stoff till något annat.
Spillbitarna kommer här. Vissa formuleringar går igen, förstås. Och är ni inte intresserade av sakfrågan, men av text, så kan det kanske roa åtminstone någon att se vad som fanns först, innan det blev tidningsmanus av det.
***
Min Lundakamrat Anders Mildner skriver numera kolumner, rasande elegant som alltid, i Svenska Dagbladet. Jag gillar den här, till exempel, från i somras, som handlar om maktförskjutning. Läs den, och fundera sedan över detta:
Detta ”vi” som Anders Mildner beskriver där – vilka individer ingår i det?
Är det alla medborgare? Eller är det deltagarna på Reboot i Köpenhamn?
Jag tycker att den bild texten ger kanske antyder mer av det senare. Oavsett vilket är risken uppenbar att detta ”vi”, som skulle kunna vara det bästa i en stor och brett förankrad demokrati, i stället snabbt förvandlas till en teknokrati. Vad som händer då är inte att makten har fördelats. Den har snarare bara förflyttats, från valda till icke valda.
(Och det blir plötsligt ett starkt argument för Piratpartiets existens och parlamentariska representation: I det finns ett berättigande. Ett litet men oavvisligt folkligt mandat, som resten av piratkulturen inte äger på samma sätt. Tänk om Piratpartiet bytte namn till Internetpartiet? Tänk om dess medlemmar slutade bära uniform? Tänk om det började mena allvar med att den ekonomiska upphovsrätten ska reformeras (vilket partisterna påstår, men knappast menar, de flesta verkar vilja steka den i sin helhet)? Tänk om de tog ett större ansvar än så här som tack för de röster de har fått? Tänk om de inte slöt upp som småpojkar med tennsoldater runt den här typen av vulgärestetik? Riksdagschanserna skulle fördubblas.)
***
Teknokrati är ett sådant där tungt och syntetiskt ord som riskerar att stöta bort läsare. Men här är det rätt att använda det.
Wikipedia: Teknokrati (tekno från grekiskans techne, ”skicklighet”, krati från grekiskans kratos, ”makt”) är ett sätt att benämna en samhällsordning eller ideologi som går ut på att den som är tekniskt mest lämpad att leda inom ett visst område är den som skall ha makten.
Ju mer jag läser, och framför allt, ju mer jag skriver, desto starkare tycker jag att den teknokratiska tendensen i samhället är.
Man ser det i Piratpartiets retorik, hela modellen bygger på det. Den som inte tycker som Piratpartiet har inte fattat hur det är.
Man ser det i reaktionerna på olika typer av teknikkritik. Ett för sammanhanget snudd på fullständigt betydelselöst faktafel om hur Google indexerar eller inte indexerar Facebookuppdateringar användes mot Stefan Lindberg i ny och nedan efter hans fantastiska text om olust och vanmakt inför Google. (Även jag fick lite kritik för att ha gjort ett liknande fel. Bra. Fel ska korrigeras.) Men när det sedan tog över, som i fallet med Stefan Lindberg, när det sedan användes i systematik för att påvisa den okunskap som ska bevisa att all kritik från detta håll ska avfärdas i sin helhet, då påvisar den klagande inget annat än sin låga halt av ”seriousness of purpose”, som det heter i forskningen.
Stefan Lindberg var, är, i sin fulla rätt.
Alla som skriver alla typer av texter ska i varje läge göra största möjliga ansträngning för att skriva korrekt. Men vad händer i teknokratin? Den som inte kan den tekniska vokabulären på sina fem fingrar, men ändå vill uttrycka en farhåga eller sätta ljuset på ett kontroversiellt fenomen, nekas den rätten. Jag vill slå ett slag för oro, misstänksamhet, humor, nyfikenhet, provokation, vankelmod, entusiasm och sorg som giltiga skäl att skriva en kritik.
Jag vill inte ha ett samhälle där främst kvinnor (men också män) födda på trettiotalet – förmodligen de infödda svenskar som riskerar det största utanförskapet i Sverige, ofta för gamla och med för liten utbildning för att kunna eller känna att de kan ta sig an ett digitalt samhälle, och för unga för att hinna undan i tid – ska känna att deras erfarenheter inte duger som grund för att ställa en kritisk fråga.
De ingår, ska ingå, måste ingå, i det vi som deltagarna på Reboot i Köpenhamn uttalar.
***
I en bättre text än min har Martin Gelin påmint om frågans klassaspekt.
***
Som ni ser ovan, om ni jämför med den ”slutliga” texten i Expressen, så inkluderade jag först inte mig själv bland de personer som riskerar att dras med i eller till och med direkt bidra till ökad teknokrati. Det hade varit fel. Jag har ofta sådana tendenser, och jag gillar dem inte. Den som undrar om personliga motiv för att skriva får ett där.
Du har nog fått smitta på bloggen. View source, eller kolla i en rss-läsare så ser du vad jag menar.
Bra skrivet. Balansgången är dock hårfin och man kan ju inte bortse från att lite ”teknokrati light” är rent nödvändig i en teknisk värld. Med det menar jag att hundra procent, inte sju, av samhällets beslutsfattare måste förstå och intressera sig för frågan. Det kan vi tvinga fram var fjärde år, och kanske var det så många resonerade när de lade sin röst på piratpartiet.
Min samhällslärare på gymnasiet sade en gång att ”samhällsvetarnas roll är att tygla naturvetarna”. Idag kanske han skulle sagt att det är teknikerna som måste tyglas.
Jocke: Jepp, det börjar bli tradition… Ska se om det hjälper med uppdaterad WP-version. Tror du jag ska stärka skyddet på något sätt?
Björn: Ett spännande citat av din lärare; det ligger en del i det.
Alla vill ju lansera sig som ”vi” och sätta konturerna av vad detta ”vi” är, helt enkelt däför att det ger ett tolkningsföreträde. Vare sig det är ett vi som anses sitta uppe i smöret, som är oemoståndligt på gång (IT_boomen 1999/2000) eller ett vi som anser sig marginaliserat (som Kajsa Ekis Ekman pekade på i DN). Och att slänga ut ett ”det fattar ju alla som varit på¨E3/Priden/ Cannesfestivalen/ Almedalen/i Bryssel” fungerar ofta som ett bekvämt sätt att skissa upp ett sådant ’vi’ och samtidigt vifta bort invändningar.
Det verkar för mig som om det inte handlar om någon egentlig demokratisering, snarare om ”land grabbing”. Många (ffa unga män) verkar mest säga något i stil med:
”Vi var på internet först, vi gör vad vi vill på internet, vi har redan kommit överens om vilka regler som ska gälla sinsemellan, och om ni inte gillar det kan ni sticka”.
Som Piratpartiets program visar höjer sig blicken knappt en millimeter ovan den egna intressehorisonten.
Det är intressant att Mildner tar upp 68-radikaliseringen. För den rörelsen skulle iallafall jag kunna beskriva som ganska så fundamentalistisk. Många PP-väljares rabiata framtoning, kompromisslöshet och vi-vet-bäst-attityd påminner mig en hel del om när man pratar med extremvänstermedlemmar. Vi behöver en diskussion om, och ibland ett motstånd mot vissa lagar. Dock hoppas jag att de extremåsikter som framförs av vissa ”internetkunniga” snart kommer hamna i nivå med trotskismen.
”Tänk om dess medlemmar slutade bära uniform?”
Vad menar du med det där? Det enda jag sett som påminner om en uniform är ett par flecktarn-brallor, och det var en person. En person gör det knappast till en partiuniform.
”Tänk om de tog ett större ansvar än så här som tack för de röster de har fått? ”
Det skulle vara att svika väljarna. PP gick till val på att man skulle driva partiets kärnfrågot och inget annat. Börjar man ödsla tid på andra frågor så får inte väljarna utlovad valuta för sin röst.
”Tänk om de inte slöt upp som småpojkar med tennsoldater runt den här typen av vulgärestetik?”
Bah, vulgärestetik säljer. Lev med det.
Uniform – ja, var du i Almedalen skulle du säga att uniformen är en lila t-shirt med partiemblem, parad med antingen svarta eller blåa byxor…
En mycket bra text, Andreas!
Måste dock säga att Martin Gelin tänker desto grumligare i denna fråga. Det är för mig obegripligt hur han, i texten du länkar till, så totalt kunde missförstå min Joe Biden-artikel i DN. Eller valde han att missförstå med flit? Ännu värre.
Du, det reagerade jag inte på. Förmodligen eftersom jag läste din Biden i steget; jag ska gå tillbaka och kolla!
Andreas, du har fel. Din text är bättre min. Detta är bland det bästa jag läst i ämnet den här sommaren.
Kjell: berätta gärna hur jag missförstod dig. Din artikel avslutas så här: ”Joe Biden blir en farligare vicepresident än Dick Cheney.”
Tack! (Men fasen också! Då borde jag kanske ha kört det här blogginlägget i Expressen i stället, som krönika? Det är för långt, visserligen, men ändå. Jag begränsas av att jag tänker för mycket på genre, vilket jag tror är en vanlig sjuka.)
Du dikotomiserar. Det handlar inte bara om piratpartiet och andra.
Det finns en hel del av oss som varit med i IT-branschen ganska länge och följt utvecklingen innan internet slog rot. Många av oss gillar inte det vi ser med fiffiga användningar av databaser och nyttjande av alla möjligheter som finns att hålla koll.
Vi som var fackjournalister då varnade för överanvändnigen av databaser redan på 80-talet. Data Warehousing kallades det då och handlade väl egentligen om lagersaldon men också om att kartlägga köpmönster och liknande. Även det var ett intrång i den personliga integriteten skrev vi då. Men det var ju bara en västanvind mot vad det är nu.
Det behövs utbildning, många förstår inte vad som pågår och i min värld skulle jag nog bli mer nyfiken än att själv försöka försvara mig och säga att andra har fel. Egentligen handlar det om att många har rätt på sitt sätt.
Att sedan tekniker och andra inte alltid har den bästa kommunikationen sins emellan är väl känt. Det är bättre att försöka få till en dialog än att bestämma sig för att möjligheterna till det är små. Det behövs katalysatorer här, själv har jag som beteendevetare och IT-journalist försökt jobba så alltid. Men det är inte lätt.
Vad beträffar uniform är det väl lite larvigt att säga så. Du kan ju se det hos vilket politiskt parti som helst. Att alla har likadana T-shirts, eller hur?
Sen tror jag att internet kan användas med glädje av alla men på olika sätt. Vissa är utåtriktade och sociala varelser andra är mer introverta. Tror att det kan vara ytterligare ett sätt att se på saken.
Tack för breddad bild; det är det som är målet med diskussionen: att få med alla möjliga aspekter.
Vad det gäller integritetsbrotten: Jag tror att vi skulle behöva en samling exempel. Det vill säga: Här och här och här gick det, samtida, i jämförbara miljöer, fel. Här och här och här drabbades den enskilde. Men det blir svårt att sammanställa: Den politiska situationen är så enormt annorlunda nu mot hur den var, och vad vet vi egentligen om de integritetsbrott som eventuellt är begågna i kommersialismens namn?
(Med uniformen till sist, jo, jag har faktiskt aldrig sett något liknande i något politiskt parti, inte den omfattningen, inte den konsekvensen… Det skulle vara pastellfärgerna i alliansen då, men på något vis är det inte lika uniformsliknande…)
För mig skulle det vara värre om en konspirationsteoretiker som Stefan Lindberg skulle få makt över beslut rörande Internet jämfört med om en person med ett visst tekniskt kunnande skulle få det. Jag lutar således mer åt teknokratihållet för tillfället.
För övrigt tror jag att kraven på grundläggande sakkunskap på intet sätt är unikt för Internetfrågor. Det är nog snarare så att debattörerna på den arenan är mer nitiska och kan ge snabbare feedback.
Men poängen är att man inte bör luta åt något håll alls, i varje fall inte om det är formell makt vi talar om:
One person, one vote.
(I övrigt delar jag din analys helt och fullt vad det gäller debattrappheten vad det gäller det nätspecifika.)
Martin, sorry för sent svar, såg det först nu.
Det jag menade med min text-avslutning var ju inte det som du refererade i din text, utan konsekvensen av Bidens syn på nätet: att möjliggöra total statlig övervakning och en nedmontering av medborgerliga rättigheter och möjligheter att röra sig på nätet ”under radarn”. Då handlar det plötsligt inte längre ”bara” om offer i ETT krig, utan i flera, och offer i fredstid – se hur Iran nu förföljer sitt folk med hjälp av västvärldens datalagringsteknik. Får Biden fritt spelrum riskerar det att drabba människor i många diktaturer, och på många olika sätt, och för många år framöver.
”Uniform – ja, var du i Almedalen skulle du säga att uniformen är en lila t-shirt med partiemblem, parad med antingen svarta eller blåa byxor…”
Är det vad du kallar uniform? Det kallar jag för marknadsföring. Självklart ska det synas vilket parti man är från, och en T-shirt är så bra som något.
Svarta eller blå byxor? Se dig omkring. Hur många ser du med andra färger än svart eller blå? Någon enstaka med kamoflage, någon enstaka med khaki, sedan finns det inte fler färger på byxor som förekommer.
Vad är det som gör att bara Piratpartiet och deras medlemmar tycker att de vet bäst? Det är väl det grundläggande draget hos alla politiskt engagerade. Vare sej de lyfter EU-löner eller harvar i valstugor.
Andra politikers ödmjukhet är blott en fasad. En slags slaktmask.
”Tänk om Piratpartiet bytte namn till Internetpartiet?”
Våra frågor gör medborgarrätt, inte enbart medborgarrätt på Internet.
”Tänk om dess medlemmar slutade bära uniform?”
Ursäkta? Uniform?
”Tänk om det började mena allvar med att den ekonomiska upphovsrätten ska reformeras (vilket partisterna påstår, men knappast menar, de flesta verkar vilja steka den i sin helhet)?”
Tja, en del vill det, men principprogrammet är tydligt på den punkten.
”Tänk om de tog ett större ansvar än så här som tack för de röster de har fått?”
Gå inte på kvällspressens rubriker. Vi har sagt att vi skulle lägga hela vår energi på medborgarrätts- och immaterialrättsfrågor; varför skulle Engström då lägga tid på att debattera andra frågor?
”Tänk om de inte slöt upp som småpojkar med tennsoldater runt den här typen av vulgärestetik?”
Vulgärestetik? Klippet är välgjort och med glimten i ögat.
Calandrella: Men Piratpartiet är ett uselt namn! Att bygga in kriminalitet i namnet, det väger inte upp för det ytligt starka genomslaget.
Läs gärna Rasmus Fleischer också, om ni inte redan har gjort det!
http://copyriot.se/2009/08/05/om-teknokrati/
Kjell, det glädjer mig att din åsikt var mer nyanserad än vad som framgick i den ursprungliga (får jag kalla den något ”grumliga”)
texten.
Jag tycker förstås att det är bra att du belyser Biden och Obamas bristfälliga integritetspolitik (själv är jag mest bekymrad över det invandringsfientliga dataregistreringsprogrammet E-Verify, och diverse andra kvarlevor från Bush/Cheney-epoken som är krångliga att ersätta).
Men risken med en Göran Greider-oneliner som ”Biden är farligare än Cheney” är att det inte får Biden att låta farlig, utan snarare trivialiserar det Cheneys livsgärningar, vilket nog är det största svek man kan göra mot den globala integritetsrörelsen.
Jag hoppas du skriver mer om detta ämne, men gärna utan den alarmism som ofta präglar piratrörelsen.
Martin – ”piratrörelsen”? De som verkligen slagit larm om Bidens fanatiska hållning i dessa frågor är ju EFF i USA, och såväl Salon som NYT har skrivit att Bidens extrema hållning i dessa frågor går minst lika djupt som Cheneys – och att Biden inte bara var den som initierade anti-terrorism-lagstiftningen redan 1994, och drev idéerna bakom Patriot Act tio år innan den klubbades, utan i dag dessutom fullföljer den genom att vilja korporativisera internet i grunden.
Att jag skulle trivialisera Cheney är skitsnack. Det är du som inte förstår att jag menar allvar med liknelsen utan tror den är effektsökeri.
Jag hoppas du skriver något om detta ämne någon gång, men gärna utan den ointresserade trivialisering som ofta präglar teknologi-okunniga politiska journalister.
Min tur att be om ursäkt för sent svar:
Så nu är man alltså ”okunnig” om man inte delar din tvärsäkra övertygelse att ”Biden blir farligare än Cheney”?
I så fall har jag nog sällskap av de flesta som faktiskt bott i USA under Cheney-epoken.
Jag har läst artiklarna du nämner (Wired har också skrivit bra om det här) och har full förståelse för hur farliga de massövervakningsvisioner du beskriver skulle kunna bli. Ingen av de amerikanska journalister som skrivit om detta skulle dock få för sig att likställa detta med Cheneys krigsförbrytelser, tortyr och fullständiga förakt för demokrati, juridiska institutioner och mänskliga rättigheter. Och om du vill snacka om ”offer i fredstid” kan vi väl titta lite närmare på Cheneys miljöpolitik.
Men framför allt tror jag att risken att Biden faktiskt genomför dessa idéer är så gott som obefintlig.
Du skrev: ”Får Biden fritt spelrum riskerar det att drabba människor i många diktaturer, och på många olika sätt, och för många år framöver.”
Jag tror inte att Biden kommer att få fritt spelrum på det området. Obama valde Biden för hans utrikespolitiska erfarenhet och för att han är omtyckt av rostbältets vita medelklass, inte för att genomföra dunkla övervakningslagar. Att Biden på något sätt skulle lyckas göra detta i smyg, när Obama är upptagen med annat, är inte sannolikt med tanke på hur trög den politiska processen är i USA.
Hela Obama-administrationen är dessutom överfull av unga människor som inte alls delar Bidens syn på nätet (Vivek Kundra och Macon Phillips som leder utveckligen för transparans och öppenhet i regeringen, rådgivaren Beth Simone Noveck som skrivit boken ”Wiki government”, Hillary Clintons utrikespolitiska team som varit banbrytande i användandet av nätet och nya medier som demokratiskt och diplomatiskt verktyg och exempelvis såg till att Twitter anpassade sitt tekniska avbrott efter iransk tid under demonstrationerna där, vilket knappast tyder på att de skulle tolerera lagar som minskade chanserna för kommunikation och yttrandefrihet i Iran). De skulle aldrig acceptera en sådan internetfientlig politik.
Jag håller som sagt med om det mesta som står i din artikel, men inte den sista meningen, som är spekulativ och överdriven.
Du har en trovärdighet som kulturjournalist som få andra svenskar kommer i närheten av och det var just därför jag tyckte det var viktigt att belysa ditt första misstag sedan artikeln om faxens ljusa framtid.
Den ena vill vill införa massövervakning och rasera budbärarimmuniteten med tekniska medel, den andre framför motargument mot detta grundat på demokratiska fri- och rättigheter. Vem av dessa var det du kallade teknokrat?
Ja, Falkvinge mfl. har en viss förmåga att säga att andra inte förstått, det är ett kommunikativt problem hos dem. Det har iofs. sin grund i att deras motståndare inte har förstått, men det det är inte tekniken de inte förstått, utan konsekvenserna av användningen. Blir man en teknokrat så fort man förstått något, eller påstår att andra inte förstått? Nej, så klart inte, det beror ju på vad det är som inte förtåtts och vad det är man vill göra och införa.
Visst är det så att många av piratpartisterna är djupt insatta i tekniken, så är det och i detta har du helt rätt. Nu har de ju valt sitt namn, på gott och ont. Gott för dem att namnet skapar rubriker och ruskar om, vilket nog var själva grundsyftet, men dåligt för att det ger upphov till en massa konstigheter och verkar minst sagt oseriöst. Framförallt när vi tittar utanför sverige så blir det tydligare, ja tom. om vi tittar på pp-international.net, deras egen sajt. Utanför sveriges gränser så är det bara olovlig fildelning som kopplas ihop med dem, bara detta. I sverige har blicken lyfts något, även om den är långt under mösskanten inom vissa kretsar.
Fildeningsfrågan är sekundär, det är bara en logisk konsekvens av det som förståtts. Alltså det som härstammar från det enkla: Man kan inte behålla en hemlighet när man publicerar den. Det är ju detta upphovsrättsindustrin gör, när de publicerar verk och sedan kräver att köparna skall behandla de masspublicerade verken som hemligheter. I stort sett allt av statens allt mer paranoida övervakning har dessa intressen ställt sig bakom och ibland varit initiativtagare till. I detta består skyttegravskriget. Piratpartiet skall nog ses som en logisk konsekvens, men deras fiende har fått på tok för stort fokus istället för grunden till konfliketen, att de vill behålla rätten till privat kommunikation och att budbäraren inte skall skjutas för innehållet i det denne förmedlar. I detta ligger grunden, rätten till privat kommunikation, inte i fildelning som är en konsekvens av datorkommunikation, att folk kommunicerar, skickar information mellan sig.
Det piratpartisterna kämpar emot, är en användning av tekniken. Det är inte de som vill införa tekniken, de inser att övervakning är ett maktinstrument och vill minimera detta för att förhindra maktmissbruk, såklart. För att då överhuvudtaget kunna behålla rätten till privat kommunikation, så måste icke kommersiell fildenling göras laglig. Jag förstår inte hur man kallas teknokrat när det är rätten till privat kommunikation och budbärarimmunitet man slåss för, jag ser ingen som helst logik i den pajkastningen. Ur fri- och rättighetsperspektivet är de ju snarare att betrakta som konservativa, en medborgarrättsrörelse i ett samhälle som med teknikens hjälp monterar ned det som tidigare var vårt moraliska vapen gentemot övervaknings-regimerna bakom jänridån. De försöker försvara några utav informatinssamhällets allra viktigaste demokratiska grundpelare, vari ligger det teknokratiska i det? Eller vi kanske istället skall fråga oss vad det beror på att bildat folk kallar det för teknokrati.
De som kan kallas teknokrater, är väl snarare alla de intressen som möjliggjort skiftet mot informationssamhället och den samhällsutvecklingen skall vi nog inte belasta Falkvinge o co. för, det vore nog att beskylla dem för mer än de förtjänar. Som jag skrev hos Rasmus, Piratpartiet skall nog snarare ses som en tidig yttring av det kommande postdigitala samhället. Då när samhället verkligen är digitalt och tekniken fått ha sin revolution, när andra mer mänskliga intressen styr utvecklingen av tekniken än bara teknokraterna. Alltså samma skifte som förra gången när samhället fick prefixet ”post”.