Jag föreställer mig att det måste vara gränslöst svårt att bestämma över public service. Kravet från konsumenterna är stort, differentierat och i många fall sakkunnigt.
När jag på senare tid märkt hur resursbantningen på SVT Text slår mot nattbevakningen så drabbas jag av något slags helig ilska. Jag vill inte ändra mig: Innan jag går vidare på min vanliga internetrunda till ungefär tio sajter som jag alltid besöker direkt på morgonen, så vill jag först i fyra-fem sekunder se SVT Texts förstasida.
Numera är den identisk med den sida jag såg då jag la mig.
Det gör mig, just mig, public service-förbannad. Andra blir väl arga på annat.
Och jag undrar: Om man som SVT äger ett av Sveriges mest pålitliga, uppskattade och använda massmedier, och inte är konjunkturberoende – hur motiverar man då en neddragning?
