Jag fyller år i dag. Jag blir trettioett. Men jag kommer inte, möjligen med något undantag, att få några paket.
Det har tagit mig några år av ganska intensivt lobbyarbete gentemot familj och vännner för att få det här att fungera.
Jag vill inte, helt enkelt.
Inte slösa papper, inte äga saker som jag inte är säker på att jag verkligen tycker om och/eller behöver. Jag har redan för mycket. Fördelningspolitiken i världen är fruktansvärd, jag förmår göra patetiskt lite åt det, och det finns egentligen inga ursäkter. (Men det är väl alltid något, att vägra föremål vid födelsedag och jul. En spott i havet. Eller en överflödssjuka hos en bortskämd. Kanske lika mycket det.)
Men så är det, trots allt: När jag började med detta för några år sedan kände jag en genuin lättnad, särskilt på julen. Vi firar ofta en stor jul, vi kan vara över tjugo personer på släktgården. Vi äter lamm som har sprungit på fälten utanför. Vi äter ägg som min onkel fått i ersättning för begagnade fårnät. Sedan har jag en utmaning i detta: att inte få andra att ta illa vid sig av mitt beslut. Jag vill inte vara fördömande om andra tycker om att ge och få presenter. Och jag insisterar på att få ge en bok till mina närmaste. De ska inte få lida och bli utan presenter bara för att jag inte vill ha några. Om det känns lite obalanserat att jag ger bort böcker men inte får paket tillbaka så… ja, den insatsen får jag kräva av dem.
(Finns det då inga undantag? Jo. Det är klart att det finns. Saker som går att äta upp tar jag gärna emot!)
