Jag tar inte ställning till om domen i dag är rätt eller fel. Jag tror inte att jag kan bedöma det i strikt juridisk mening. (Det är märkligt så många juridiska experter det finns ändå!) Men här finns i alla fall en kort kommentar om hur jag tror man kanske kan läsa domen.
Jag har inte läst domen än och är heller inte någon juridisk expert. Jag konstaterar bara att om det nu är olagligt att länka till piratkopierat material, är det många som ligger illa till: Både du Andreas, din arbetsgivare Sydsvenskan och DN har haft många länkar till piratkopierat material på youtube.
Det är nästan läge att polisanmäla alla som länkar till youtube och har reklam på sina sidor? (nu har du visserligen inte reklam på din sida, men du bygger ditt varumärke här och tjänar därmed indirekt)
Jag var tidigare inne på ditt band som spelar covers. Efter kontakt med STIM kan jag konstatera att du hade rätt i att privata spelningar med mindre än 50-60 (eller om det var 60-70, har inte tillgång till mejlet just nu) personer är undantagna från avgift.
Men en principiellt viktig fråga är ändå hur du ställer dig till att du och ditt band tjänar pengar genom att stjäla och utnyttja andras arbete?
”principiellt intressant” skulle det vara
Vi följer ju lagen, det är inte mycket att säga om faktiskt. Skulle någon rättighetshavare känna sig kränkt för att vi framför deras verk är de välkomna att höra av sig. (Fast jag tror att det skulle handla om konstnärliga skäl att känna sig kränkt i så fall…)
***
TPB är inte att jämföra med YouTube eller Google. TPB är inte ”bara” en länk. Det resonemanget är ganska vanligt, men jag tror att det är fel. TPB finns till specifikt för att möjliggöra storskalig spridning av material mellan personer som inte har rätt att sprida detta material. Medhjälp till upphovsrättsbrott är på så vis en rimlig brottsrubricering.
Men om domen är rimlig? Det vill jag inte uttala mig om, jag har inte den juridiska kompetensen.
För det är juridik det handlar om, inte några känslomässiga resonemang om vad internet borde vara eller så…
I denna soppa finns för många Javert och för få Valjean.
Det där får du förklara!
Ja, det är ju Les Miserables — Javert är den nitiske polismannen som ger blanka fan i allt annat än Lagen (och hans uppfattning om vilka den gäller). Valjean å andra sidan är mannen som varit finkad i 19 år efter att ha snott en limpa och därefter blir villkorligt frigiven. Osv. som bekant kanske, och med Lagen som anledning håller Javert på och jagar Valjean mer eller mindre hela musikalen.
Den här parallellen utgjorde alltså — på ett överdrivet svårtolkat sätt, javisst — ett motmäle till det här villkorslösa man-måste-följa-lagen-mantrat som du kört i en liten följetång den sista veckan.
Tyvärr spricker parallellen på Valjeans höga moral och osjälviska handlingar; riktigt så fin är väl inte gemene pirat.
Äh, jag menar bara att jag inte ser det likhetstecken mellan lag och moral som du gör. Och beviset för att jag har rätt är då: Jag själv. Jag bryter mot alla möjliga lagar hela tiden och jag är ju en skitfin människa.
Det finns rätt många lagar i dag som miljontals människor bryter mot. Tänk trafik- och alkohollagar. Jag tror inte att det finns en majoritet i landet för att införa fri hastighetsbegränsning, oreglerad parkering eller lätta på åldersregler kring alkoholköp. Köra för fort, parkera fel eller köpa öl till sina 17-åriga barn är det ändå många som anser sig ha moralisk rätt att göra. Sådär kommer det alltid att vara ett samhälle. Om en handling skadar eller riskerar skada någon annan person (eller verksamhet) så bör det finnas en sanktionsmöjlighet. Därmed inte sagt att man måste jaga folk in absurdum hela tiden. Jag menar 99,9 procent av de som kör för fort kommer undan precis som 99,9 procent av dem som fildelar kommer att komma undan även framgent.
Jonas K:s analys delar jag, och den funkar som svar till Marcus också. Fan vad skönt, då ska jag ta lite ledigt och varva ner med lite artikelkommentarer på Sydsvenskan.se…
Du har helt rätt i att det inte går att jämföra TPB med YouTube och Google. De två sistnämnda sparar nämligen det piratkopierade materialet på sina egna servrar. YouTube får materialet från sina användare och Google laddar själv ner det. TPBs servrar får aldrig se så mycket som en bit av de filer som delas och kan därför aldrig lagra något av filernas innehåll.
TPB:s system består av två delar: En reklamfinansierad sida med en massa länkar, samt den så kallade ”trackern” som är en gratis kontaktförmedlare som låter användare som vill dela en viss fil komma i kontakt med varandra. Ur juridisk synpunkt är det viktigt att komma ihåg att en fil som delas via trackern inte behöver finnas på webbsidan.
Så för att sammanfatta: Inget av det material som delas varken passerar eller lagras på TPB. Både YouTube och Google lagrar materialet på sina egna servrar.
Ovanstående är verifierbar fakta, utan känslor.
Så vad är det de blivit dömda för?
Är det för att de haft länkar till material som är piratkopierat?
Eller är det för att de förmedlat kontakten mellan personer som delat piratkopierat material?
I förlängningen blir hela webben hotad eftersom den som bekant bygger på länkar.
Ett annat sätt att läsa domen:
Staten och kapitalet tycker inte om att folk kan kommunicera fritt utan varken insyn eller kontroll, så de som underlättar sånt ska straffas.
Om det är för trackern, det vill säga att de har förmedlat kontakten mellan de som vill dela filer, borde varenda teleoperatör och bredbandsleverantör riskera åtal då de dagligen förmedlar olagligheter mellan sina användare.
Jag ger dig rätt i att ditt band, så vitt jag kan avgöra, följer både lagen 1960:729 21§ och STIMS difusa regler.
Jag har läst mycket av det du skrivt om upphovsrätten och känner till ungefär var du står. Tillexempel följande som är citerat från dig egen site:
2009/04/07/a-la-carte/#comment-72984
”Får jag en chans att ersätta upphovsmannen så ska jag ta den.”
/2008/12/10/skrammas-till-tystnad/#comment-71529
”Men: det juridiska hårklyveriet om stöld och fildelning tycker jag är tämligen ovidkommande. Nej, fildelning är inte stöld i juridisk mening – men det är det i moralisk mening. Det tycker jag är kristallklart. Och nej, det handlar inte om stöld av föremål, utan stöld av arbete.”
Jag måste därför ställa frågan om du tycker det är moraliskt riktigt att du och ditt band använder er av andras arbete utan att de får ersättning? Så vitt jag känner till finns det inget hinder för att betala till STIM för de spelningar ni har så att kompositörerna och textförfattarna får ersättning för sitt arbete. Du har alltså chansen. Är det inte moraliskt hårklyveri att inte betala bara för att STIM inte kräver det? Det är väl ändå utnyttjande av andras arbete?
Ett till test. I princip alla som länkar till youtube och liknande sajter är i farozonen. I förlängningen blir hela webben hotad eftersom den som bekant bygger på länkar.
Du är ute och cyklar, Robert. Tänk efter här nu, för jag tycker att vi slösar tid med den här diskussionen:
* Jag är intresserad av att lagen om upphovsrätt ska följas.
* Jag ser till att göra det, så gott jag kan, och så ofta jag kan.
* Det betyder på intet vis att jag ska bete mig som något slags mecenat UTÖVER mitt lagföljande.
Lagstiftaren har bestämt att liveframföranden av andras verk för det första är gratis i de mindre sammanhang vi pratar om, och för det andra, om de ska betalas för i större sammanhang, ska betalas av tillställningens arrangör, inte bandet som framträder! Case closed.
Man kan kanske avvakta lite med diskussioner om vad Internet är och istället reflektera lite över vad som gjort Internet tilll vad det är idag. Oavsett vad man anser om det så har lagligt suspekt verksamhet, i min mening, haft en stor del i att Internet har utvecklats till den spännande plats det är idag. Detta är inte något vetenskapligt resonemang från min sida men man tycker sig ändå kunna se något slags mönster i hur Naptster tvingade fram Itunes, hur det globala torrentandet av populära TV-serier banade väg för ( för tillfället enbart tillgänlig i USA) superpopulära streamingsajten Hulu. Hur själva torrentekniken i sig (som utvecklats och populariserats tack vare fildelningen) nu anammas av tekniskt briljanta nätsucceer som Skype och Spotify.
Hur Youtube tack vare mediabolagens sömniga inställning till Internet som distributionsplattform till en början tilläts agera i en upphovsrättslig men publikfriande gråzon, nå kritisk massa, rekvireras av Internets mest kapitalstarka aktör och bli en av de huvusakliga plattformerna för kreativa människor med tunn eller obefintlig plånbok.
Det finns garanterat fler exempel på formidabla och lagliga tjänster som hjälpts eller forcerats fram tack vare tekniskt innovativa men lagligt sett suspekta gråzonsverksamheter. Kontentan är att helheten av alla verksamheter (lagliga som olagliga) har dragit publik, gjort Internet populärt, snabbt (internetoperatörer som ständigt försöker övertumfa varandra i blidkandet av torrenttankande popkulturjunkies har gynnat alla som diggar Internet) och därmed också delvis givit användare till Blogger,forum,Facebook,Wordpress, Flickr, Twitter, nyhetssajter med mera. Det hela hänger på något sätt ihop och den summerade effekten har i slutändan varit väldigt positiv. Internet är idag ganska fantastiskt. Det är nog de flesta överrens om.
Du säger att det finns en pedagogisk poäng med Pirate Bay-domen. Frågan är om det är rimligt att priset för den moraliska insikten om fildeldandes felaktighet (här syftandes på copyrightskyddat material) är att vi nu riskerar slänga ut några av de kugghjul som drivit det maskineri som delvis gett upphov till den det Internet vi har idag.
Oj, första meningen blev lite fel. Meningen ska vara som följer:
Man kan kanske avvakta lite med filosofiska diskussioner om vad Internet bör vara och istället reflektera lite över vad som gjort Internet tilll vad det är idag.
Briljant kommentar, Jack, tack ska du ha!
Jag är säker på att du har rätt i din ”tillkomstanalys” vad det gäller webben.
Men jag tror inte att vi med gårdagens dom riskerar att slänga ut kugghjul i internetmaskineriet – det är mycket större, viktigare och bättre än The Pirate Bay.
Andreas, jag tycker du duckar Roberts frågeställning. Din ståndpunkt har hela tiden varit den moraliska grundsynen att man inte ska snylta på andras arbete, alldeles bortsett ifall det är möjligt att göra det enligt lagen.
Nu säger du att om man enligt lagen har rätt att ”snylta på andras arbete” så är det OK.
De där två ståndpunkterna är inte riktigt kompatibla.
Och det intressanta är, om du går med på att det finns en avvägning och att det ibland ÄR OK att snylta, varför är just den avvägning som lagstiftaren gjort just nu är den enda moraliskt försvarbara?
Om lagstiftaren till exempel bestämmer att man inte ens får nynna på en melodi i badrummet utan att betala STIM-ersättning, så vore det en en annan sådan avvägning. Och den vore egentligen mera i linje med din grundläggande moraliska ståndpunkt som jag ser det.
Vore inte det en bra väg att gå? INGET utnyttjande av kultur utan ersättning till upphovsmannen?
Tycker du att en sån reform vore fel?
Och i så fall, vilket är den intressanta frågan, varför det?
Då kan vi nämligen börja diskutera hur sådana avvägningar ska göras, istället för att slå varandra i huvudet med absoluta moralargument som inte egentligen är öppna för diskussion…
Jo, de ståndpunkterna är perfekt kompatibla:
Lagen anser ju nämligen att det INTE är att snylta på någon annans arbete att framföra en sång någon har skrivit i ett mindre sällskap. Här har man hittat en rimlig definition, en rimlig gräns, och lagstiftat om den. Jag ser ingen anledning att flytta den gränsen, jag tycker den verkar väl avvägd och rimlig.
Jag har bara svårt för storskaliga, systematiserade upphovsrättsbrott där några hackare beslutar sig för att ta för att de kan.
Skillnaden är så enorm, och framför allt uppenbar, att diskussionen blir lite löjlig, kan jag tycka.
(Och dessutom: Hur EXTREMT ointressant är det inte att diskutera min personliga historia med lagboken? Herregud… Jag är säker på att det har serverats smuggelsprit på fester där jag har spelat. Jag valde att inte anmäla misstanken till någon. Diskvalificerar det mig för tid och evighet i så fall från att debattera alkoholpolitik? Drop it!)
Det verkar som du missuppfattar min fråga. Jag är inte ett dugg intresserad av att diskutera din historia Andreas, det jag tycker var intressant är att det här framskymtar en liten glipa i ditt oftast ganska enkelspåriga moraliska fördömande av att man inte får snylta på andras arbete (= använda det utan att betala).
Jag har som jag sa uppfattat det som att du tidigare vid flera tillfällen sagt att det INTE är lagens bokstav som är det intressanta, utan just faktumet att man använder sig av nån annans arbete utan att betala för sig.
När du nu uppenbarligen tillstår att det finns tillfällen då det är OK att göra det så hänvisar du inte till några moraliska resonemang om hur man kan tänkas komma fram till var den gränsen ska gå, utan nu gör du det enkelt för dig och hänvisar bara till juridiken.
Det jag hoppats få var istället en fundering om varför det i vissa fall kan vara OK att inte betala medan det i andra fall absolut bör betalas. I moraliska termer, inte juridiska, om du förstår hur jag menar.
För i så fall skulle vi kunna föra en mera konstruktiv diskussion om var sådana gränser ska gå istället för det skyttegravskrig som annars pågår.
JörgenL har förstått precis vad jag är ute efter.