I en kort artikel på Sydsvenskans kultursida i går skrev jag bland annat det här, med en koppling till skydd av upphovsrättsskyddat material:
”Är man missnöjd med en lag så ska man inte bryta mot den, av det skälet att det inte är demokrati, utan anarki. Är man missnöjd med en lag ska man rösta på politiker som stiftar bättre lagar. Det är principiellt viktigare än någon annan princip vi diskuterar i anslutning till det här.”
För det har jag fått en del beröm och en del skäll. Mest skäll, förstås, eftersom jag dristade mig till att i någon liten mening antyda att det kanske kan vara rimligt att den som bryter mot lagen också lagförs. (Jag som trodde det var en okontroversiell uppfattning! Mycket naivt.)
Jag vidhåller: Du gillar inte lagen? Rösta på politiker som stiftar en bättre lag! Och om sådana politiker inte vinner majoritet? Då får du ändå göra som parlamentet säger, eftersom det är valt av folket. Lagboken är ingen jävla à la carte-meny, där man kan välja lite som man vill vad man vill ha och inte. Se där, baskurs i representativ demokrati – inte det bästa samhällssystemet, men det bästa vi känner.
Det finns väl ändå inget demokratiskt med hur denna lag har tillkommit. Den har ju i princip noll medborgerligt stöd och har lobbats igenom av enstaka intresseorganisationer helt över huvudet på befolkningen.
Sen, finns det då aldrig rum för civil olydnad enligt dig? Det absolut tydligaste sättet att belysa hur absurd lagstiftningen är, är just att aktivt bryta mot den och låta konsekvenserna av dess tillämpning utspela sig.
Om frågan inte drivs av politikerna då? Hur för man upp den på agendan? Ska man starta ett eget enfrågeparti då?
Jag tycker att det är intressant att så många väljer att bryta mot en lag. Det säger något om att den inte har stöd bland massorna. Den tekniska utvecklingen har gått framåt, industrin får följa efter. Det går inte att gå bakåt i utvecklingen. När skriftspråket utvecklades höjdes kritiska röster. Platon var emot utvecklingen, eftersom han såg skriftspråket som mänsklighetens fördärv. Nu behövde man ju inte längre kunna saker utantill, utan kunde läsa innantill – det skulle göra människor lata och okunniga. Att kunna var på den tiden synonymt med att kunna något utantill. I själva verket blev skriftspråket den viktigaste teknologiska uppfinningen som förde mänsklighetens utveckling framåt, för nu kunde vi bevara kunskap mellan generationer. Ändå var de lärda skeptiska till den nya teknologin från början, just för att den var ny. Det är likadant nu. Den breda massan har upptäckt att fildelning har många positiva egenskaper. Vi är också beredda att betala, men vi har inga lagliga alternativ. Just nu betalar folk pengar till The Pirate Bay för att få hjälp att komma undan IPRED (tjänsten Ipredator). Dessa pengar kunde man istället ha betalat till upphovsrättsmännen, som ni som är emot fildelning värnar så mycket om. Och i Danmark har det visat sig att alla skadestånd går direkt till antipiraterna. Så frågan är om vi ska betala till piraterna eller antipiraterna – eller kanske rent av till de upphovsmän som vi alla egentligen vill värna om?
Colldén: Hur kan du säga så? Det är ju riksdagen som har beslutat om den! Det är ju det som är vår demokrati! (Civil olydnad har jag svårt att tycka om rent generellt. Men det finns tillfällen då det är rimligt att ägna sig åt det, det har historien visat.)
JennyG: Precis! Skriv! Debattera! Protestera! Utöva demokratin! Men bryt inte mot lagen under tiden.
Andreas: vilken lag talar du om nu? Upphovsrättslagen eller IPRED? Tycker du själv att IPRED är en bra lag?
JennyG nr 2: ”Dessa pengar kunde man istället ha betalat till upphovsmannen”. Jovisst. Men det är du ju väldigt få personer som är intresserade av att göra. Och saknar man verkligen lagliga alternativ? Är din dag full av önskningar om kulturkonsumtion där du inte ser någon möjlighet att betala för upphovsmannaskap, produktion, m m? Så är det inte för mig. Jag tycker att jag kan hitta nästan allt jag vill ha via rimliga betaltjänster.
Tillbaka till grundfrågan: Om man tycker att bolag och representanter tar för stor del av kakan från upphovsmännen – är det då bättre att betala noll kronor, så att även royaltyn uteblir?
***
Jag har hamnat i ett läge där folk tror att jag försvarar Ipred till varje pris. Det gör jag inte. Det är en problematisk lag på många sätt.
Men se vad den civila olydnaden ställt till med. Massor av folk sket i upphovsrätten. Se vad vi fick just därför. Se vad den civila olydnaden ledde till.
”Jag tycker att jag kan hitta nästan allt jag vill ha via rimliga betaltjänster.”
Håller verkligen inte med! Kan du ge något exempel som bygger på den moderna fildeningsteknologin? Det är ju den vi vill använda. Vi vill inte behöva prenumerera på DVD:er hem i brevlådan. Och att väldigt få personer är intresserade av att betala STÄMMER INTE. Alla jag talar med om det här är överens om att vi gärna betalar för att kunna fortsätta att ta del av kulturutbudet på det här sättet. Jag skulle lätt kunna betala 150 kr i månaden för att få ladda ned amerikanska tv-serier fritt. Att folk är villiga att betala för att få fildela är ju uppenbart nu, när de betalar till piraterna för att få skydd.
Innan valet uttalade sig Reinfeldt om att han inte skulle medverka till att jaga eller kriminalisera en hel ungdomsgeneration, men se hur det blev. Så inte ens om man röstar fram politiker som uttalat stödjer ens egen linje är det säkert att de gör som de har sagt. Nu röstade jag inte på honom, men det gjorde ju andra… Och det är inte bara en ungdomsgeneration som jagas. De flesta jag känner är 30-40+are och 95 % fildelar.
Det ryktas att det i Danmark är olagligt att gå mot röd gubbe.
Efter framgångarna med att blockera tillgången till thepiratebay.org för sina medborgare har danskarna nu beslutat att spärra tillgången till samtliga övergångsställen för att stävja brott.
Konsekvensen är att Danmark riskerar att bli en segregerad nation där de som bor på jämna-nummer-sidan av gatan aldrig möter de som bor på udda-sidan.
Se vad den civila olydnaden ledde till!
Jag tycker inte att vårt system följer den demokratiska principen när den röstar igenom lagar som går tvärt emot folkopinionen, helt över huvudet på sina medborgare
Jag måste fråga, om riksdagen hade röstat igenom en lag som förbjöd dig att låna ut böcker till familj och vänner – hade du slutat upp med det?
JennyG: Jag laddar ju inte ner amerikanska tv-serier, så där vet jag inte riktigt hur det ser ut. Musik är lättare för mig att jämföra: En kombination av iTunes och Spotify har hittills räckt för allt jag vill få tag på. En gång laddade jag ner illegalt, det var en åttiotalshårdrockslåt som jag tror inte ens finns på cd. Så jag bedömde alla möjligheter att få tag på den som helt uttömda.
***
Om Reinfeldt har gjort sig skyldig till ett svek? Rösta bort honom.
***
Colldén: Folkopinionen? Ja, kanske det. Men vet vi det? Helt säkert? Och om detta var en angelägen politisk fråga för väldigt många, då tror jag att Piratpartiet skulle synas i opinionsmätningar vid det här laget. Men det gör det inte.
En lag som förbjöd mig att låna ut böcker? En sådan lag kommer aldrig att stiftas, eftersom ingen vill ha en sådan lag. Men om det stiftas en lag som förhindrar mig att skanna in bokens innehåll, och dela ut det i sin helhet till flera hundra personer? Just det, en sådan lag finns redan. Jag röstar för den.
Hur lång tid tar det att rösta bort en politiker?
Det här är en angelägen fråga, eftersom den stora massan redan fildelar och vill fortsätta med det. Men den stora massan kanske inte vill sätta allt på ett enfrågeparti heller.
Jag håller med dig om att Spotify är ett vettigt alternativ vad gäller musik. Fler sådana tjänster är precis vad vi efterlyser, men det finns inga sådana för film eller TV än.
Politiken har sina begränsningar. Men grejen är, som jag sa från början, att vi inte kan förhålla oss till lagar som en meny. Det är inte det som är demokrati. Demokrati är att omfatta alla lagar som parlamentet stiftar. Är man inte nöjd med lagarna ska man opinionsbilda, agera, agitera, och rösta förstås. Men man ska inte bryta mot lagen.
***
Det fanns ju ett tv-projekt som hette Joost, som byggdes av Niklas Zennström. Jag är osäker på varför det inte lyckades, men som jag förstod det liknade Joost på många sätt Spotify, fast med tv-inriktning då. Någon som vet mer får gärna erbjuda en länk eller en kommentar om just det!
Var det ingen som tyckte att jag var rolig med min danmarksgrej?
Jo, jag tyckte att det var skitkul Marcus. 🙂
Här kommer förresten en fin länk för er som är sugna på en bok som jag verkligen kan rekommendera. Se till att författarna får betalt, bara.
http://www.storytel.se/viewProgramDetails.do?programId=1221
Andreas, jag citerar en kompis, som arbetar som jurist (ingen du känner):
”Det är klart att man rent praktiskt KAN välja och vraka som man vill. Så länge det går kommer folk att göra det och då får man göra avvägningar mellan hur viktigt det är att försvara en lag kontra hur mycket man vill övervaka/bestraffa medorgarna. Precis som med tex narkotika.”
Ja, han har ju helt rätt, juristen. Det är som jag skrev i de sista raderna i den lilla kulturnotis som startade diskussionsvarvet den här gången:
”Måste inte alltid en lagstiftande församling fatta beslut grundade på principer om rätt och fel? I den mån man alls ska vara pragmatisk med juridiken är det kanske bättre att vara det när lagen tillämpas än när den skrivs.”
Att få tag i musik via spotify räknar jag inte. Eftersom Spotify enbart streamar musik så innebär detta att du inte kan flytta låtarna till din bilstereo, mp3spelare eller vad du kan tänkas vilja spela dem på. Därmed inte sagt att Spotify är ett stort steg i rätt riktning.
Åtminstone tills nyligen innehöll låtarna i iTunes DRM. Det vill säga att om iTunes någon gång i framtiden stänger (vilket redan är fallet med mängder av mindre onlinebutiker för musik) så kommer inga av låtarna du köpt fungera.
För mig är dessa två exempel inte acceptabla.
Sedan fortsätter du och skriver att du laddar ner filer illegalt? Här har vi ett hårdrocksband som valt att inte ge ut sin musik, som de äger rättigheterna till (Nåja, deras skivbolag antagligen äger rättigheterna till), du skiter fullständigt i deras val och väljer att illegalt kopiera deras musik. Varför tycker du att detta är okej? Med samma princip borde det vara okej för mig att tanka ner samtliga Beatles låtar från The Pirate Bay eftersom Beatles valt att inte ge ut sin musik på nätet.
Det vore också intressant att veta vilket parti man ska rösta på om man nu är emot den nuvarande upphovsrätten, FRA, IPRED, ACTA, teledatalagring och allt vad det heter. Vad jag vet så är samtliga riksdagspartier på ett eller annat sätt för de flesta av förslagen. Kvar återstår PiratPartiet vilket inte riktigt känns som ett alternativ om man bryr sig om andra frågor än privatliv och upphovsrätt.
TobiasG: Du är kass på paralleller som inte gynnar dina egna resonemang här… Beatles musik är mycket lätt att få tag på. Jaså, inte i den form som passar dig? Då får du nog vackert acceptera att du får skaffa den i den form som den finns tillgänglig. Köp en cd-skiva, till exempel, och tanka över filerna i din mp3-spelare. Det är hur lätt som helst.
(Hade jag kunnat få tag på hårdrocken i fråga på något som helst sätt, inklusive vinyl, hade jag hellre gjort det än att ladda ner låten. Men, som sagt, alla möjligheter var uttömda. Skivbolaget sökte jag via nätet. Det finns inte längre…)
***
Vad det gäller politiken: Exakt! Eftersom riksdagspartierna är valda av folket så får man foga sig i deras beslut, och rösta bort dem om man inte gillar besluten. Du kan inte välja att skita i lagar lite som du vill, i alla fall inte samtidigt som du gnäller om att du i så fall riskerar att åka dit för det…
”Folkopinionen? Ja, kanske det. Men vet vi det? Helt säkert?”
Helt säker kan man ju aldrig vara, speciellt bland de äldre och mindre datorvana som berörs mindre av frågan lär det finnas viss acceptans. Men bland alla i de yngre generationerna, hos alla bloggare, och på Internet i stort är ju motståndet rätt enhälligt. Sen om du har märkt tongångarna på sistone i de större medierna och dagstidningarna närhelst IPRED behandlas så är det ju rätt tydligt att de spelar på en uppfattning om att det finns ett brett missnöje och misstänksamhet mot lagen hos allmänheten.
”En lag som förbjöd mig att låna ut böcker? En sådan lag kommer aldrig att stiftas, eftersom ingen vill ha en sådan lag.”
Nu glider du ju bara undan från frågan. Vad hade du gjort om en sådan lag faktiskt stiftades? Sen var det ju som sagt nästan ingen utöver intresseorganisationerna som ville ha IPRED heller.
Jag hade protesterat allt vad jag hade kunnat mot en sådan tokig lag. Skrivit, debatterat, agiterat. Och röstat fram bättre politiker.
Vad du far efter, gissar jag, är den gräns där folket bör resa sig mot sitt folkvalda parlament och göra revolution. En sådan gräns finns säkert. Med Ipred är vi ännu inte nära den…
Men hade du slutat låna ut böcker till dina kompisar? 😉
Det handlar inte om revolution så mycket som att inte respektera idiotiska lagar.
Att inte respektera lagar är i någon mening ett revolutionärt beteende. Hade jag slutat låna ut böcker för att följa en sådan lag? Jag vet inte. Tanken är så absurd att det är svårt att veta vad man skulle ha gjort.
Hela poängen är ju att för alla som har vuxit upp med Internet är tanken att lagstifta mot fildelning för eget bruk också helt absurd. Jag trodde att du efter ditt långa engagemang i debatten hade förstått det.
Ja, och det är ju just frågan om hur man definierar ”för eget bruk” här. Att jag skickar en mp3 till dig? Rimligen okej. Att du lägger upp en mp3 på TPB så att hundra tusen personer kan tanka hem den? Rimligen inte okej.
Båda sakerna är väl lika olagliga, förutsatt att mp3-filen inte innehåller något som du har upphovsrätt till? Och du tycker ju inte att man ska bryta mot lagen?
Njae, så enkelt är det inte. Det har alltid varit accepterat att spela av en skiva på en kassett och ge den kassetten till en kompis. (Därav kassettersättningen.) Däremot har det aldrig varit accepterat att göra hundra tusen kopior och dela ut dem.
Exemplet är intressant, eftersom det här har funnits stora oklarheter i hur lagen ska tolkas och tillämpas genom åren. I omgångar har man gjort stora ansträngningar från polishåll och från rättighetshavare för att komma åt piratkopiering av cd-skivor, i omgångar har man sagt ”det är så småskaligt, låt oss vara pragmatiska och inte ödsla energi på det”.
Det är ju det som fildelningstekniken driver fram: Ett slags storskalighet som är svår att förena med upphovsrättens tanke.
Inget i det här är ju egentligen nytt, vilket Rasmus Fleischer alltid påpekar på sin blogg. Det är bara tekniken som nu är så radikalt annorlunda att lagtolkningarna – pragmatiken vid tillämpningen – ställs på sin spets.
Upphovsrättens grundtanke är att uppmuntra kreativt skapande, och det finns mycket lite som tyder på att fildelningens utbredning skulle vara något hot mot skapandet.
Det vanligaste argumentet för att det skulle finnas en viss skala vid vilken fri kulturdiffusion blir fel, är ju att det vid någon gräns skulle börja störa skapares förmåga att livnära sig på sitt skapande. Men merparten av alla studier som har gjorts i frågan har inte påvisat något sådant – och de olika nöjesindustrierna har ju fortsatt växa friskt i takt med fildelningen och basunera ut rekordresultat efter rekordresultat.
@Andrea: Tack för din kommentar på mitt bloginlägg från igår.
När du tycker det är värt besväret att lägga tid på att skriva en kommentar är faktiskt det minsta man kan begära att du orkar läsa de 114 ord som inlägget bestod av, särskilt som 67 av dem var dina egna. Och om det var dig övermäktigt så kunde du i varje fall ha tagit dig tiden att läsa de sex orden i rubriken: ”Visst följa lagen – och sen då?”.
Men det är klart vi har ju lärt oss av Jan Guillou, Liza Marklund och andra de senaste månaderna att riktiga journalister till skillnad från bloggmobben är för fina för att behöva kolla källor, åsikter, fakta eller annat. Publish and be damned, liksom!
Jag tror jag stannar där tills du har läst vad jag skrev från början. Det är ingen mening att föra en ta upp upphovsrättt, laglydnad och IPRD med dig, eftersom det är omöjligt att föra en rimlig demokratisk diskussion som kan leda till något vettigt med respektlösa människor som redan vet allt och lägger orden i munnen på sina meningmotståndare.
Andreas, det är ett par saker jag funderat på som jag inte riktigt får ihop.
Du har ju skrivit en hel del om upphovsrätt så din ståndpunkt är ganska klar. Trots det har du vid flera tillfällen på denna blogg haft inbäddade länkar till piratkopierat material på youtube (fotbollsmål, mammasång med mera).
Du är ju också med i bandet Cover Story, ett band som ”har mer än hundra covers på repertoaren men bara en egen låt”. Vilken ersättning får kompositörerna och textförfattarna för att ni nyttjar deras arbete?
Youtube: Se diskussion på inlägget med fotbollsmålet från i går!
Vad det gäller bandet: Vid mindre privata fester är det tillåtet att i livemusikform framföra upphovsrättsskyddad musik utan ersättning till upphovsmannen. Om det är en kommersiell fest, det vill säga en fest till vilken du betalar inträde, ankommer det på festarrangören att betala rätt summor till Stim. Vi spelar alltid på den förstnämnda typen av arrangemang, typ 40-årskalas med 40 gäster och så.
Göran: Jag har svarat igen på din blogg, det är väl bäst för sammanhanget att vi fortsätter den delen av diskussionen där? (Klicka på Görans namn här ovan om ni vill se mer av den.)
Peter Singer har en mycket bra tes om när och hur det passar att använda sig av civil olydnad men jag hinner inte redogöra för den nu.
Robert, jag och Ekström är i mycket överens. Jag vet inte hur Andreas ställer sig till det men jag för ett införande av ’fair use’ lagar då det gäller digitalt material. Det jag först och främst är emot är den massdistribution som sker via tredje part (som vissa torrents). TPB tjänar pengar på andras material och de som skapat materialet har inga möjligheter att påverka.
Dessutom för alla er som inte vet det. Youtube har avtal, de vill följa upphovsrättslagar men misslyckas ibland. Och vidare att visa något på nätet är en helt annan femma än att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material för nedladdning mot upphovsmans vilja.
Youtube har avtal, Google har avtal, biblioteksverksamhet bygger på tydliga avtal. Ibland blir det fel ändå och somliga tycker säkert dessa avtal suger men praktiskt innebär det att deras verksamhet är motsatsen till torrents som TPB, vilka opererar helt utan avtal, säljer annonser och är stumma för upphovsmäns vilja.
Jenny skrev: ”Och vidare att visa något på nätet är en helt annan femma än att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material för nedladdning mot upphovsmans vilja.”
Hur visar man något utan att den som tittar på det laddar ned det menar du?
Instämmer för övrigt om ”fair-use”. En kraftig begränsning av skyddstiden är också motiverad.
Jag gillar och tycker det är bra att den här diskussionen om demokrati sker. För om demokratin fungerar ligger inte på samhällets styrande utan på dess modborgare.
Men jag skulle gärna se din röst höjjas lika mycket mot att APB gjort sig skyldig till dataintrång i sin jakt efter bevis. Är inte det ganska allvarligt – och ett ”hot mot demokratin” – i sammanhanget?
MathiasW: Ja, kanske har du rätt, kanske borde även jag försöka punktmarkera dem som försvarar upphovsrätten, i den mån de gör övertramp.
Men om du gör en sökning via knuff.se, och undersöker opinionsläget – behövs min röst där också? Är det inte i själva verket så att jag är i en rätt stor opinionsmässig minoritet, som konsekvent försöker försvara tanken med upphovsrätten? Så upplever jag det. Och därför blir det nog kanske inte mer än pliktskyldiga markeringar från min sida om att delar av upphovsrättsförsvaret verkligen är problematiskt. För det är det ju.
Andreas, jag köper inte ditt argument att jag ska köpa Beatles musik på CD och tanka över filerna till min mp3-spelare. CD-skivor är som du kanske inte vet ofta belagda med kopieringsskydd som gör kopiering omöjlig. Så återigen, hur tycker du att jag ska göra?
Jag tycker också att du har en enorm dubbelmoral vad gäller hårdrocken du pratar nämner. Om du förespråkar upphovsrätten som den ser ut i dag så ser jag inte hur du kan välja att bryta mot lagen, enbart för att du är för lat för att leta redan på skivan. Varför skulle det ge dig rätt att bryta mot lagen enbart för att du inte lyckas hitta skivan?
Sedan förstår jag inte vad du menar med civil olydnad och fildelning. För mig handlar det inte om olydnad. Fildelning är något jag vuxit upp med, det är en naturlig del av mitt liv, det har ingenting att göra med att jag vill vara rebellisk eller inte lyda lagar.
Ditt exempel med hårdrocken är bara ett av flera tusen på hur upphovsrätten hämmar utvecklingen.
Varför kan SVT inte låta program ligga kvar i SVTPlay längre än en månad? Upphovsrätten.
Varför kommer mina barn aldrig få se Trolltyg i tomteskogen på TV? Upphovsrätten.
Varför valde Fredrik Härén att ha fågelsång istället för musik i sitt program? Upphovsrätten.
Ja, nu kom ju nyheten i går att Beatles material släpps digitalt i september, så där var just den frågan löst…
Om det du vill ha inte finns lagligt tillgängligt i den form du vill ha, så förstår jag din frustration. Jag skulle rekommendera att du nöjer dig med att lyssna på Beatles i bilen eller i stereon, och avstår att göra det i din mp3-spelare, om du kan tänka dig det.
Mitt lagbrott vad det gäller hårdrocken: Ja, är det dubbelmoral? Jag tror inte det ändå. Att ha moral är inte detsamma som att halsstarrigt inte se några som helst nyanser i det här. När de lagliga möjligheterna är helt uttömda, och det handlar om ett mer än 25 år gammalt verk – då tycker jag nog att det är rimligt att ladda ner en enstaka låt för eget bruk. Får jag en chans att ersätta upphovsmannen så ska jag ta den. Eftersom någon sådan möjlighet inte finns så är det helt omöjligt att tänka sig att upphovsmannen förlorar på min enskilda nedladdning. (Hade en sådan möjlighet funnits och jag inte hade beaktat den – då hade jag varit fel på det.)
Vidare: Jag har en lång historia av kopierande för eget bruk. Då var det mest band från LP, eller blandskivor från andra cd-skivor. (Sådana gör jag fortfarande ibland, men det brukar bara bli till mig själv, och bilens cd-spelare…) Var går gränsen mellan kopia för eget bruk eller systematisk, storskalig nedladdning och vidaresändning av upphovsrättsskyddat material? För mig går den gränsen EFTER exemplet ovan, där alla betalningsmöjligheter för NÅGON SOM HELST FORM av musiken är seriöst uttömda, där det rättighetsägande skivbolaget inte finns och upphovsmännen använt sig av mystiska artistnamn… Andra vill dra den gränsen någon helt annanstans.
(Sedan: Det HAR att göra med lagar, även om du inte TYCKER att det har med lagar att göra… Du kan, för att återvända till en gammal formulering här, inte se på lagboken som en meny där du kan beställa de lagar du gillar.)
Att kopiera upphovsrättsskyddat material för eget bruk på kassettband och att kopiera upphovsrättsskyddat material för eget bruk via internet är väl rimligen samma handling, etiskt sett.
När de lagliga möjligheterna är helt uttömda, och det handlar om ett mer än 25 år gammalt verk – då tycker jag nog att det är rimligt att ladda ner en enstaka låt för eget bruk.
Du är ju nu inte bemyndigad att bedöma huruvida det är rimligt eller inte. Det är det skivbolagets sak att bestämma och ingen annans. Om det inte finns någon laglig möjlighet att höra låten får du helt enkelt leva utan tills vidare, och sedan rösta på det riksdagsparti som lovar att tvinga bolaget att lägga ut den här skivan till försäljning.
Eftersom någon sådan möjlighet inte finns så är det helt omöjligt att tänka sig att upphovsmannen förlorar på min enskilda nedladdning
Det är faktiskt bara du som vet om någon har förlorat några pengar på din enskilda nedladdning, precis som det bara är jag som vet om någon har förlorat på min. Oavsett om verket i fråga finns att köpa. Det bestäms ju av huruvida jag om jag inte laddat ned låten hade köpt den.
Ja, i princip har du ju rätt – jag får helt enkelt avvakta och se om jag någon gång får en chans att betala de nio kronor som jag tycker känns rimliga för nedladdning av en låt…
Det här påminner mig om något, en åsikt jag har. Jag har alltid varit på väg att formulera det tydligt, och nu är ett lika bra tilfälle som något annat:
* En nedladdning är inte lika med en utebliven försäljning. Det är inte samma beteende. Det är kontraproduktivt att sätta dessa beteenden för nära varann när man jämför.
* MEN: En nedladdning är trots allt ett tillgodogörande av materialet. Det är rimligt att det knyts en mikrobetalning till det – alldeles oavsett kopplingar till eventuell utebliven försäljning. Det är den solidariska finansieringsmodell av kulturella resultat som jag hett önskar kunde fungera även i framtiden. Gärna med färre mellanhänder.
Men en av finesserna med mikrobetalningar är ju att de inte är knutna till tillgodogörande. Artisten vars material ligger tillgängligt på en reklamfinansierad sajt kommer att få ersättning oavsett om du lyssnar på musiken eller ej, så länge tillräckligt många ser annonserna. Jag har t.ex. aldrig i mitt stockholmska liv läst Sydsvenskan, men har vid tusentals (många tusentals) tillfällen mikrobetalat (nano-, pico-?) till deras skribenter genom att ha köpt produkter från deras annonsörer. Helt rimligt, du kan mikrotacka mej senare. 🙂
Det är ju inte en fix modell, att mikrobetalningar inte ska vara knutna till tillgodogörande. Det kan och bör de vara.
Sedan är det förstås inget fel på annonsfinansiering, det är en bra affärsmodell. (Fast jag skulle ogilla om mina favoritartister började rimma på Statoil av ekonomiska skäl…)
Men med samma logik så borde man ju i så fall också mikrobetala för att lyssna på musik på radion? Om tekniken nu fanns.
För mig låter det helt orimligt. Finns det verkligen någon logik i att upphovsmän ska få betalt VARJE GÅNG deras verk framförs? En snickare får inte betalt varje gång någon öppnar en dörr han snickrat. som sagts så många gånger förut, jag tror att musiker måste se sig om efter andra sätt att få betalt, mervärde, konserter etc. Framförallt finns ju nu tekniken för att musiker ska slippa skriva över rättigheterna för sin musik till någon annan (Läs: skivbolagen). Det har pratats mycket om att musikerna ska få bestämma var deras musik spelas (för betalning), men i själva verket har de inte ens denna bestämmanderätten nu eftersom det är skivbolagen som äger deras musik. Courtney Love skrev om detta för snart 10 år sen http://archive.salon.com/tech/feature/2000/06/14/love/print.html
Vad gäller att man ska följa lagar, även om man inte gillar dem så kan man undra om du aldrig går mot röd gubbe?
Radio: Ja, där har man ju sett att Stim-modellen är bättre och enklare.
Om snickaren: Nej, men snickaren får ju betalt när han arbetar med sin dörr, både för tiden och för materialet. Han behöver heller inte finna sig i att han ”borde söka sig nya affärsmodeller” när folk börjar säga ”du, jag betalar inte mer än vad virket har kostat” och väljer att inte respektera den tid han har lagt ner.
Jag gillar inte heller skivbolag. Men logiken ”jag gillar inte att bolagen tar så stor procent, så jag laddar ner och ser till att ingen får nånting, och om upphovsmannen därmed också får noll så skiter jag i det” är ingen logik.