Senast år 2019 är Karin Olsson chefredaktör för Expressen. Hon är smart, trevlig och rolig, och förstår dessutom att söka sig mot ämnen där avgörande politiska frågor syns och bryts mot varann.
Dessutom gör hon det på ett sätt som är anpassat till den genre hon verkar i. Hon skulle bekvämt kunna byta ton och tilltal efter medium. Ingen ska alltså tro att hon alltid är fullt så brant i sina resonemang som formatet ”kort krönika i kvällstidning” kräver. Det är bara så att hon bemästrar sammanhanget, och ger sig in i det utan beröringsskräck. Precis så gör man en intelligent kvällstidning.
Rakel + Karin. Ett vinnande par i de flesta sammanhang.
Haha, exakt! Men jag SVÄR att jag inte hade den planen när jag pseudonymdöpte mina barn under ”Hemliga pappan”-tiden.
(För er som inte är insatta: Min bok ”Hemliga pappan” handlar om min första dotter, och hennes namn i boken är Karin, vilket var mitt förstahandsval för riktigt namn på henne. När jag fortsatte blogga om barnen blev det naturligt att ge även dotter nummer två en pseudonym, och då valde jag på samma sätt: Mitt förstahandsval av namn. På grund av hårda förhandlingar i familjen heter flickorna alltså inte K och R. Utom i min blogg då. OCH som extra krydda: Sedan i höstas har jag en chef som heter Rakel…)
”intelligent” och ”kvällstidning” är två oförenliga begrepp.
Df: Men nej, det tycker inte jag. Det finns bra, intelligent journalistik i båda kvällstidningarna varje dag. Sällan på löpsedlarna, kanske, men ofta i tidningarna.
Och chef Rakel har bossat över Lundagård tillsammans med Karin.
…och senast 2012 är Gringo-Carlos Rojas chef för SVT Debatt, inte sant? 😉 Ja, den här färska artikeln är ungefär lika tät, stringent och modig som Karins kolumn: http://www.aftonbladet.se/debatt/article4785871.ab (lägg märke till hur han fullstä’dnigt blandar ihop vad ett par spanska aktivister har sagt till honom med den policy som förs i Spanien – ungefär som att tro att Alexander Bard eller Runar Sögaard är typiska för svensk vård-/drogpolitik – och hur han trollar ut ur bilden att många spanska tjejer antagligen blir kickade från jobbet utan respit när de blir höggravida, eftersom det i många fall är enklare att göra än i Sverige…äh, artikeln är racigt skriven men läcker som ett såll)
Att Carlos får bli mitt exempel beror på att han också är en ung tyckarstjärna med stark profil, och antagligen mera känd än Karin. Ta det inte personligt, men det finns liksom ingen anledning tt lita på att någon som jobbar regelbundet för just Expressen skulle visa integritet.
Du gör det för enkelt för dig, tycker jag. Några av de skarpaste och skickligaste jag har träffat i branschen har sin hemvist i kvällspressen. Alla som jobbar där är inte idioter för att löpsedlarna ibland är idiotiska.
Visst, men nio av tio av de kvällstidningsjournalister som ger sin tidning verkligt läsvärde finns idag, som jag ser det, på Aftonbladet: Peter Kadhammar, Åsa Linderborg, Ann-Charlott Altstadt, Claes Wahlin, Jenny Teleman, Linn Heed, Carl Hamilton…vad har Expressen? Jag kan i stort sett bara komma på dig, Isobel, Karin (ibland, visst är hon bra) och Malte Persson. Det handlar inte ens om ett antal enstaka skribenter med klass, det är framförallt så att Expressen har valt style före substance, blivit en tidning där allt (nyheter, vinklingar och åsikter) värderas efter sina punchllines och där en tanke sällan tänks till slut, eller ens runt hörnet. Löpsedlar och rubriker är bisaker.
Jag skriver inte i Expressen, utan i Sydsvenskan!
Men på Expressen finns Johan Orrenius, Mats Olsson, Johan Hilton, Björn Wiman, Anna Dahlberg, Karin Olsson, Björn af Kleen, Christofer Brask och många fler…
Glöm inte Jesper Högström!