I går i Dagens Nyheter sågade Johan Croneman roligt och smart Aftonbladets fattigblogg.
Croneman i korthet: Ni fejkar fattigdom i stället för att ge er ut och möta folk och skriva om den.
Jag tyckte han var rolig och på det hela taget hade rätt. Ända tills jag läste Jan Helins svar i dag. Om man bortser från Helins onödiga slängar av DN-förakt, så framstår han ändå som den smartare av de två.
För Aftonbladet gör ju precis det som Croneman tycker att de ska göra, men på 2000-talet. De får in fler vittnesbörd om nyfattigdomen på sitt vis än de hade fått på Cronemans vis.
Jag anar att det här kommer ur en missuppfattning som Johan Croneman – en av mina absoluta stilistiska idoler – hyser:
Internet är inte på riktigt. Internet är konstgjort. Hopp och lek utomhus, däremot, är på riktigt.
I själva verket är internet är så mycket på riktigt att hopp och lek utomhus förbleknar vid en jämförelse. Den som inte ser det kommer att förväxla nya journalistiska arbetsmetoder med intellektuell tomhet, och dessutom se ett spöke där det inte finns.
FAST (som jag skrivit om i min egen kommentar till Fattigbloggen, tjo!) så verkar inte Ritzén använda bloggen som en tvåvägskanal. Hon svarar inte på kommentarer varken i kommentarsfälet eller i inlägg. Och det är synd – då blir det ju bara som en artikelföljetong med kommentarer, något som AB gjort länge. Yesno?
Jomenvisst. Men det Aftonbladet BORDE ha gjort i min mening är efterlysa folk som lever på soc och bett dem blogga om det. Verkligheten blir aldrig så verklig som när den är på riktigt.
Absolut, men det är en fråga om bloggskötsel och hur bra man använder verktyget – inte om verktyget är rätt.
Jag håller med till viss del, Tina. Dock ser jag ett värde i betraktelser från någon som gått från 35 000 i månaden till 8 000. Inte minst för att det kan bita bättre på medelklassläsare.
Riktar sig inte Cronemans kritik snarare mot det självupptagna medelklassperspektivet, än själva bloggformatet som sådant?
Karin Olsson gör det ännu bättre i Expressen.
Karin Olsson gör nästan allting bättre… Hon är – och det borde jag kanske skriva i en separat bloggpost, så det syns ordentligt – min absoluta favorit till jobbet som ny chefredaktör på Expressen om sex till åtta år, då Mattsson vill/får lämna stafettpinnen vidare.
Coffe: Tack för länken, jag misslyckades med att hitta den av någon anledning.