Sitter i en taxi på väg mot Arlanda efter kvällens debatt där bland andra då Sam Sundberg och Isobel deltog.
Det var kul! Vi höll alldeles säkert på för länge – jag såg en person i publiken som stensov, alltså inte slumrade lite, utan sov djup drömsömn – men det här ämnet är inte litet. Nu försökte vi ändå begränsa det att inte handla om upphovsrätt, utan om upphovsrättens betydelse för den framtida journalistiken. Det gick kanske sådär. Det finns mycket annat att prata om också.
Alltid lika fascinerande att träffa Ulrika Knutson, för övrigt. Enorm karisma, stort kunnade. Till det fick jag för första gången hälsa på Journalistens chefredaktör Helena Giertta, som jag trots mitt medarbetarskap i hennes avis aldrig har träffat förut, samt bloggfavoriten Julia Skott, Piratpartiets Christian Engström med många fler.
Och i sakfrågan, journalistikens framtid? Jag ska be att få återkomma till den i en bok om framtidens journalistik, en antologi som ska komma ut i höjd med bokmässan i höst, och som jag alltså medverkar i. Ska berätta mer om det vid senare tillfälle.
Här finns hela sändningen:
Ja, mycket trevligt att träffas!
Du var skitbra även om jag inte höll helt med om allt – mitt sällskap gillade också dig och sa lite förbryllat ”Så HAN tycker alltså att DU är bra?”
Det verkar tyvärr inte som att Ström uppskattar en god diskussion, eeh eller så har inte jag skrivit så tillmötesgående förstås, men han har inte kommenterat remixens existens ens.
Sjukt rolig uppmaning om avrundande av debatten i alla fall.
gustav: Det var du som gjorde remixen av Ströms bok alltså! Fantastiskt, en lysande idé, grattis!
Men tror du inte att han hade givit sitt tillstånd om du hade frågat? Jag tror att han hade gillat det, han är ju polemiker.
Roligaste formuleringen, läs med väldigt svenskt uttal: ”bedriva rock n’ roll”.
Har Ström fullständig rätt att själv tillåta en (förvanskad) utgåva av en bok med design och sättning av ett förlag, dock?
Jesper: Ja, den var jag särskilt nöjd med…
Julia: Nej, men om författaren vill det, så tror jag att han skulle få det! Det kräver förstås förlagets godkännande också.
Han hade säkert kunnat tänkas ge tillstånd faktiskt, även om jag nog fortfarande är skeptisk. Inte nåt jag hade velat räkna med.
Men Julias fråga är ju lite intressant, när vi talar om en e-bok. Det formatet torde ju ligga närmare verkets ideella plan och påverkar det förlagets rätt? Jag har ändå ändrat sättning rätt mycket och skulle jag bytt omslagsbild också (tänkte, orkade inte) vore det svårt att känna igen förlagets påverkan alls.
Det var en intressant kommentar du gjorde, angående framväxten av sociala medier, om bristen på någon central utgivare som kan ställas till svars när felaktigheter eller rent förtal ”publiceras”.
En annan grej är ju dock att när journalistiken decentraliseras, eller demokratiseras, så decentraliseras även den auktoritativa tyngden. En anledning varför det ar så viktigt att kunna hålla stora centraliserade utgivare ansvariga för vad de publicerar är ju att de tillmäts ett sådant förtroende – folk har en stor tillit till att om något trycks i en tidning så måste det vara sant – just för att de faktiskt har en sån rigorös publiceringsstandard.
Så jag skulle vilja säga att vikten av att kunna hålla utgivare ansvariga för vad som publiceras är direkt beroende av hur centraliserad publiceringsmakten är. När journalistiken alltmer förläggs till bloggosfären så kommer ju det auktoritativa värde som tillmäts vad som skrivs i allt mindre grad ligga hos enskilda utgivare och allt mer i den samlade sanningsbild som växer fram i hela bloggosfären.
Och på den punkten har bloggosfären i min erfarenhet varit rätt bra på att reglera sig själv hittills. Felaktigheter eller tvivelaktiga påståenden påpekas eller utmanas väldigt snabbt i kommentarsfält och på andra bloggar. Så vad som publiceras i bloggosfären är ju inte sa mycket färdigställda och orubbliga påståenden som i gammelmedia, utan snarare en kontinuerligt pågående och självkorrigerande konversation.
Men jag vet inte, tycker du dig ha sett några tecken på den oroväckande utveckling du antydde, som kan tänkas komma av denna ansvarslöshet?
Jag tror att mängden förtal med anonym avsändare har ökat rätt rejält då var och en blivit sin egen publicist.
Men det allra viktigaste är egentligen att diskutera sådana här frågor i principiella och hypotetiska termer, för att det inte ska handla om specifika fall för mycket.
Din tes om den relativa tyngden tycker jag är begåvad. Det har du alldeles rätt i. Om någon skriver att jag är en idiot på en blogg med tolv besök så spelar det givetvis mindre roll än om Aftonbladet skriver det.
Dagens mediekonsumenter, de unga blivande, behöver förmodligen lära sig mer om vad begreppet ”avsändare” kan innehålla än tidigare generationer…
Jag har minst två favvoredaktörer som jag samarbetat med i många år men som jag hittills aldrig lyckats träffa (trots att jag knatat upp på deras redaktioner i detta syfte)… Det brukar gå bra ändå! Hm, kanske just därför.
Jag har ju inte varit frilans sedan 1996, herregud, på den tiden skickade man disketter. Eller fax!
Japp, visst skickade man disketter och fax. Eller läste, i undantagsfall, upp texten på telefon för någon som skrev ner den.
Mamma och jag såg Bang (Barbro Alving) på TV, någon gång när hon var ute i fält med sin reseskrivmaskin. Och mamma konstaterade att yrket (mitt, inte hennes) förändrats en hel del sedan Bangs tid. Men jag tycker det har förändrats väl så mycket bara under min egen tid. Bara en sådan sak som den enorma högen med mynt som gick åt för att ringa redaktioner hemma i Sverige och hitta rätt person för att försöka sälja in nyhetsjobb (detta var alldeles innan man började använda mail/telefonkort m m ).
Du påstod att Falkvinge inte tänkte skatta för sina inkomster, men jag vet inte om det stämmer. Jag har fått intrycket att han tänker ta upp det i deklarationen. Det är ändå en väldigt intressant principiell fråga, var man drar gränsen mellan gåva och ersättning för utfört arbete i samband med ovillkorade pengaöverföringar.
Ska se resten av debatten nu…
Jag hoppas att han gör det; det ger honom ju en chans att få frågan besvarad och att följa lagen.