Gunilla Kinn lyckas hålla fokus på vad som är viktigt i Gömda-skandalen, utan att låta halsstarrig. Det är synd att många stora medier tycks tycka att saken är slutskriven. Jag tror inte att den är det.
***
Det har hänt och kommer att hända spännande saker med vår upphovsrättssatsning. Jag kan nog återkomma i eftermiddag och berätta åtminstone en del av det. (Hela paketet kommer på söndag. Redigerarkollegan Kim Alm har gjort en enkel och genial illustration till kulturdelens förstasida.)
***
…och så hoppas jag att ni vill läsa min intervju med Chris Anderson, från i går kväll. Det finns bra kringmaterial också, missa inte det. Till er som i går hjälpte mig med frågor: Jag ställde dem alla. Men riktigt allt hade jag inte utrymme att använda. Så tack!
Hej och tack för länkning! Jag hade bara texten uppe en dryg timme, sedan tänkte jag att den kan få vara ute i Journalisten ett tag först (fast jag skrev den gratis för dem). Kommer väl på deras hemsida inom kort, om några dagar åter på min blogg.
Nä, visst finns det massor kvar att skriva, fast jag har fått ”tack-men-nej-tack” (eller ickesvar) från ett dussin medier på alla möjliga förslag (reportage, personporträtt och intervjuer med olika infallsvinklar). Tyvärr.
Men det bubblar vidare på nätet, lika mycket som i december! Det har varit en väldigt konstig och utdragen mediebehandling som manar till eftertanke – otroligt att så få medier har varit beredda att göra vettiga och självständiga uppföljningar. En vacker dag skriver jag en kursbok i journalistik med utgångspunkt i Gömda-soppan. Eller inte.
Här förklaras varför storyn fortfarande förtjänar uppmärksamhet, och här finns mina samtliga inlägg i frågan (numera fler än alla mina Sarah Palin-inlägg i höstas!).