Bara några ord om den så kallade konstnären Odells så kallade konstverk.
Jag skrev häromdagen att glädje är en underskattad drivkraft i kulturjournalistiken. Well. Ilska är icke heller att förakta.
Bara några ord om den så kallade konstnären Odells så kallade konstverk.
Jag skrev häromdagen att glädje är en underskattad drivkraft i kulturjournalistiken. Well. Ilska är icke heller att förakta.
Jag håller fullständigt med, måtte hon leva för evigt (med anspelning på den grekiska förbannelsen att man inte kommer att göra något minnesvärt eller ärorikt under sin livstid utan sakta tonar in i bakgrunden).
*why so seriousss?*
(the joker – the dark knight)
det här är vårt kollektiva missnöjes vinter. vi är nere för räkning. och det är inte enbart ekonomin, dumbom. det är kulturen.
*comedia odell art*
”Det händer nämligen att människor tar sitt liv genom att hoppa från Liljeholmsbron. På riktigt. På riktigt, i den verkliga verkligheten tar människor sitt liv, varje år, varje dag händer det.”
(ann heberlein – http://www.expressen.se/kultur/1.1446680/langt-over-granserna)
buhu!
förbjud all konst som går att relatera till ”riktiga” händelser och personer. det gråtande barnet på väggen kan ha utsetts för övergrepp. sjömannen med pipan i mungipan kan när som helst slänga sig mot de stormpinade klipporna i djup pankikångest. vi är alla kränkbara varelser. plötsligt har de personer som annars är de första att avfärda det passivt-aggressiva, oövertrumpade kränkningsbegreppet blivit de kränkta.
(”mitt namn är ann heberlein, drottning av etik och moral, läs mina två böcker, så mäktiga, och förtvivla”)
för när det kom till självmord så var det heberleins ”riktiga” verklighet som det kom att handla om. varför kunde inte odell ha åkt finlandsfärja och frossat från buffébordet istället? satt fokus på fetman istället för deppen.
*bankrupt*
”för ersättningar som inte kan imponera på någon”
andreas ekström – http://blogg.sydsvenskan.se/skallarna/2009/01/29/konstens-tulpanekonomi/#comments
vem vet kanske är det ekonomin i vart fall? när vi andra går i säckväv och den globala ekonomins slut är nära så vill vi inte se att nån sätter sprätt på våra skattepengar (skattepengar ger alltid höga indignationspoäng) i konstexperiment.
nej. avskatta oss från konsten. låt oss leva i ett land där vi istället för att undersöka tabun kring självmord låter oss underhållas av en grupp nya hjältar: de som loggar på sociala siter under namn som ”lisa13år”.
*Dessau sampled*
”The fear is that *artists* will not dare to offend anyone. /…/ And self-censorship is worse than state censorship.
At the risk of sounding like a stuck needle and echoing most other reasonable people, *art* needs to be allowed an edge, to be allowed to take chances and tickle taboos. Outspoken *artists* should use *art* to expose hypocrisy, reveal truths about the world and maybe broaden a few narrow minds. That is how *art*, and the world, moves forward. Not by having a compliance officer constantly hovering over an edit button.”
Bruce Dessau – http://www.guardian.co.uk/stage/2009/jan/30/sachsgate-standup-bill-hicks
Men när du sätter citationstecken kring ”konstnär” och ”verk” – menar du att du ifrågasätter om det ö h t är konst och konstnärskap det hela handlar om?
Och nästa fråga: Uppfattar du det som att hennes syfte är en provokation?
Jag håller fullständigt med dig att provokationen inte gör henne ”förtjänt” av en intervju – den bedömningen borde väl (så gott som?) alltid göras utifrån innehållet i det hon gör, alltså det konstnärliga värdet?
Själv kan jag tycka att det är tråkigt att hon inte vill delta i diskussionen kring det hon sysslar med. Det hade både psykiatrin och hennes konst gynnats av. Hoppas jag.
Jag menar att det hon gjorde inte kan kallas konst. Men även om det KUNDE kallas konst, så skulle det varit kränkande och dåligt gjort av henne. Rent mänskligt. Så konstdefinitionen är egentligen sekundär, enligt min mening.
Jag tänker så här: Konst kan vara dålig, kränkande och rent av juridiskt sett straffbar, men det måste ändå tillåtas att kallas konst. Givetvis måste sedan konsten också kunna värderas efter samma måttstock som andra handlingar – dvs få skit för att den är kränkande, straffas för att den bryter mot lagen och få dålig recensioner när den är just dålig.
Lite onödig teoretisk diskussion kanske, men jag förvånades lite över din konstdefinition.
Eller hur tänker du när du säger att det hon gjorde inte kan kallas för konst?
mvh
e
Jag tror att det måste finnas ett estetiskt eller starkt politiskt värde i en handling för att man ska nå konstdefinitionen.
Kanske kan man jämföra med begreppet ”verkshöjd”? Sätter man samman två ord blir det inte en text. Men efter tillräckligt många ord med tanke uppnås verkshöjd, det vill säga tillräcklig originalitet för att man ska kunna tala om upphovsrätt till idén.
Här saknas en estetisk tanke, och en tydlig idé om vad man politiskt vill gestalta.
Frågan är ju bara vem som äger rätten att avgöra det estetiska eller politiska värdet. Den som skapat? Den som betraktar? En jury?
Begreppet verkshöjd ser jag främst som en juridisk term. Jag tror inte att det var många som ville erkänna Duchamps flasktorkares verkshöjd när han skapade verket. Betyder det i så fall att det inte var konst då, men är det nu?
Sedan är det olyckligt att vi inte vet någonting om Odells estetiska eller politiska tanke.
Mvh
Det är ju upp till var och en att avgöra det, vilket i sig betyder att allt är konst. Eller inget…