Bästa läsningen på länge: Philip Roths senaste roman ”Everyman”. En fantastiskt fin berättelse om en mans liv och död. Vilket språk. Vilket oerhört språk. En uppvisning utan att det känns uppenbart att han vill briljera. Jag undrar vem som ska ge sig i kast med att översätta den. Jag undrar om det alls är möjligt.
Detta var min första Roth, och i fortsättningen tänker jag hålla på honom när det spekuleras kring Nobelpriset.
***
En annan sak: En bok som ”Everyman” hade varit njutbar i vilken typografisk form som helst. Fjorton punkters Courier uttryckt på A4-papper, inga problem. Men den blev enorm i sin för sammanhanget perfekta utgörning. Vilket enastående arbete av faktor och omslagsformgivare, vilket lysande förlagsjobb. Titta på den om du får chansen, bläddra i den. Och läs Daniel Sandströms uppbenande och entusiastiska recension här.
