I dag kan jag då äntligen avslöja vad vi egentligen gjorde i Syrien. (Ni minns dagboken från resan som jag publicerade här i mellandagarna, i lätt redigerat skick.)
Fotograf Åsa Sjöström och jag fick möjlighet att följa komikern och skådespelaren Nour El-Refai från Lund på hennes första resa till sin mammas hemland. Vi var med när Nour träffade mostrar och kusiner för allra första gången. Nio sidor i Sydsvenskans söndagsdel i dag, med fantastiska bilder av Åsa. Som alltid. Det är liksom en naturlag. Till detta kommer ytterligare någon eller några grejer, men de ska publiceras senare.
Bakom mig på ett skåp hänger ett litet böneband som Nours moster Suzanne insisterade på att få ge mig. Jag är inte mycket av en reportagesouvenirkille, men den här kan jag inte göra mig av med.
Fantastiskt reportage.
Hela tidningen var en njutning denna morgon som så ofta på senare tid.
Nyfikenhet, kommunikationslusta och särart – gammelmedia rules.
Ah, vad kul! När jag var i Libanon-Syrien (1999, min första reportageresa i s k utvecklingsländer) kände jag att jag skulle vilja resa omkring i syriska byar och fotografera människor i flera månader…
På vår bildchef Lasse Darebergs blogg kan man se hur sidorna såg ut:
http://larsdareberg.blogspot.com/2009/01/9-sidor-sa-sjstrm.html
Hej,
Fina bilder. Om texten har jag delade uppfattningar. Tidvis mycket bra och läsvärd. Tidvis tycker jag att Nour försvinner.
Fantastiska bilder av Åsa S. Gjorde reportaget för mig!
Patrik: Åsa är ett geni. Helt egen i bildspråket, och otroligt professionell i varje del.
Filip: Jo, men avsiktligt så. (Tanken var att skildra både Nour och Syrien, att gå in och ut ur historier på ett sätt som långsam söndagsläsning kan tillåta.)