Att hitta är en speciell bok för mig på många sätt. Aldrig har jag skrivit något som blivit så översvallande mottaget; recensionerna var helt överväldigande starkt formulerade. Kanske kan man se Att hitta som en sorts uppföljare, utan att den alls är det. Min bok Google-koden är ett reportage som utan tesdrivande, åtminstone avsiktligt sådant, berättar tre saker: hur Google blev till, vad som händer när Googles idéer och kärnvärden kolliderar med verkligheten, och så slutligen vad Google kommer att förvandlas till. Att boken kom att fullständigt förändra mitt yrkesliv har jag vant mig vid. Att de fenomen den skildrar skulle förändra mig som person hade jag nog däremot ingen djupare beredskap för. Jag trodde i alla fall inte att jag skulle bli sämre på att hitta.
Därför finns Att hitta. För att en idé och en vag känsla till slut blev möjliga att göra konkretion av.
Den här boken – egentligen bara en början, en liten samling reflektioner för den som vill komma vidare och hitta nya problem, lösningar och angreppssätt – är vad den heter. Den handlar om att hitta. Det som Google lovade oss att de kunde hjälpa oss med, det grundläggande problemet som skulle lösas en gång för alla. Boken liknar inget annat jag har skrivit, och handlar i tre kapitel mest om internet, i tre mest om annat. Jag träffar en kartritare, en örlogskapten, en violinist – och en läkare.
Det är för att min (vid bokens tillkomst) sakta döende lever också spelar en viktig roll.
