Efter dagarna i Washington hade, och har, jag en speciell sorts otäck känsla av otillräcklighet. Jag vet att jag har materialet, framför mig som 200 får, utspridda på en äng. Nu måste jag valla in dem allihop, och inte tappa bort ett enda. Driva allt det här framför mig tills det är i exakt den fålla jag vill.
Jag är ganska duktig på att få saker att hända, på att få rätt personer att prata, på att få praktiska saker att hända, på att planera och snabbt se en helhet.
Men det är i sådana här lägen jag vill vara Niklas Orrenius: Ha den där perfekta blandningen av känsla och metodik för att se att så här, exakt så här, ska detta berättas.
