Oroar mig för miljöbeskrivningar. Jag är bra på miljöer, lite för bra kanske, det blir lätt att strössla på ordentligt när jag har träffat någon som har ett arbetsrum eller en slips eller en frisyr som liksom skriker efter ett välformulerat snapshot. Ska kanske offra en eller ett par helt och hållet. Samtidigt är det enormt viktigt att ge fysiska och konkreta bilder till en text som i så stor utsträckning handlar om abstrakta grejer och där jag är tvungen att berätta, snarare än visa, hur det är med saker och ting. Svårt att hitta balansen. Svante, det blir ditt jobb…
Och apropå jobb kan jag berätta att mina sju veckor av tjänstledigt är slut och att jag i dag är åter på årets och alla andra års dagstidning Sydsvenskan. De får tillbaka en reporter som ser ut, känner sig och fungerar ungefär som en urvriden Wettex-trasa. Men i dag ska jag å andra sidan mest ordna praktiska saker, som ackrediteringen till hela melodifestivalsturnén, hela vägen från Örnsköldsvik till Oslo.
Det är kontrasterna som gör det här jobbet till vad det är. Jag har alltid älskat det!
Jag fattar inte rubriken.
Den var dålig. Omstart på jobbet menade jag mest.
Nej, den var litet svårbegriplig. Men naturligtvis bättre än alla dessa ”Här…”-rubriker. Vid anblicken av attacken på den italienske ledaren i helgen tänkte jag ”hoppas kvällstidningarna inte sätter tubriken ”Här knockas Berlusconi”. Men visst fan gjorde de det nästa morgon (åtminstone AB, om än inte direkt på nätet när det hände – men på papper).
Modellen av Milanodomen måste vara årets mest bisarra attackvapen.
Jag vet inte varför jag kom att tänka på den gången jag var förband till påven – det är sant, med Up With People på Mile High Stadium år 1993 och jag var efteråt rasande efter att ha medverkat på ett evenemang som inte var allmänpolitiskt eller scoutrörelsemässigt utan direkt religiöst, vilket inte hade kommunicerats till oss som deltog i förväg – och hur vi hela tiden skämtade i förväg. ”Man borde ge påven en present! Något i choklad kanske. en pistolformad chokladbit? Och så bara springer man fram till honom och ger honom den!”
En avancerad självmordsmetod!
En annan som varit förband till påven är Bob Dylan – på ett stort kyrkligt utomhusevent i Italien i mitten av 90-talet gjorde han några låtar, bland annat Knocking On Heaven’s Door. ”Det kunde tyckas underligt att en vandrande jude sjöng om att befinns sig nära porten till nästa liv inför en påve som av allt att döma var ganska nära den punkten” kommenterade en dylanolog. Påven svarade med att parafrasera Dylan i sin predikan – och levde i tio år till.
Påven levde tio år till – gjorde Dylan det?
😉
Jag tror det men Dylan har vad jag vet aldrig citerat en påve i sina texter. Man får nog säga att Johannes Paulus levde upp till den ovanliga situationen på ett snyggt sätt.