Jag fascineras gränslöst av sånt här market-snack. Inte minst eftersom det förmodligen har mycket större bärighet på verkligheten än vad man vill tro.
Ett enda ord kan bli ditt, lär vi oss av texten. Alla slogans, eller pay-offs, som det nu ska heta av skäl som jag inte känner till, som innehåller mer än ett ord är för mångordiga.
Labour i England vann valet tre gånger med hjälp av ett enda ord: New. Och det stämmer kanske.
Ändå kommer jag att tänka på tonåringen på pendeltåget från Sollentuna in mot Stockholm i somras:
”Jag hatar folk som skickar långa sms! Skicka en jävla bok på posten då!” frustade hon till sin kompis.
Ja. 160 tecken är ju en ohanterlig textmassa.
Men det stämmer ju ganska bra.. ”ny” funkade ju bra för ”nya moderaterna”…
Och är du emot något, lägg till -industri så blir det kraftfullt och svårt att kritisera, tänk upphovsrättsindustri, porrindustri… Industri är något stort och farligt med skorstenar och tjocka gubbar som räknar pengar och inte tänker på den lilla människan.
Problemet med att formulera en tydlig åsikt är att den är lättare att kritisera.
Kommer också att tänka på kampanjslogans för presidentkandidater i USA – ”Country First”, ”Vote for Change”, ”Hope”, Yes We Can! och ”Yes, America Can!” (den sistnämnda intressant tillhörande George W Bush). Tyvärr verkar det vara så i Sverige också, EU-valet senast tror jag faktiskt inte innehöll en enda affisch med substans.
En favorit när det gäller tveksamma och luddiga valparoller är ”Put the Best Man into the Game!”, myntat av en republikansk senatskandidat 1964 för Barry Goldwaters räkning (och för sin egen?). Hans motståndare i delstaten kvitterade med ”The Future of the Planet is no Game”, och både den demokratiske senatorn och Johnson vann stort.
”Senator, you´re no Jack Kennedy”…
Älskar när folk blir redigt nedgjorda, sadisten i mig sticker fram… 🙂
Jag är ingen stor beundrare av Göran Persson, men det här har jag alltid tyckt är hans största stund som debattör. Han vann valet 1998 på den här enda minuten:
http://www.youtube.com/watch?v=Ep4odlI3mqk
Det är väl en av de klassiska misstagen i politik – ta en styrka man har och tror man kan spela på (Bildts utlandserfarenhet) men inte knyta ihop resonemanget utan lämna fältet öppet för.
Här är en annan inte så känd (kanske) video som får mig att på halvt allvar tro att Bill Clinton skulle kunna övertyga mig att som heterosexuell man ligga med honom. Ska man tala till ”vanligt folk” ska man vara riktigt bra på det (som GP kunde vara). Det är inte vad du säger, utan hur du säger det:
http://www.youtube.com/watch?v=7ffbFvKlWqE